Nej, bloggen har inte stängt fast kollitotten gjort det. Men jag kom liksom av mig när allt var igenbommat.
Om man prickar av ”Att göra listan” från förra året, så blev väl somligt gjort och somligt inte. Men att ha en koloniträdgård får aldrig kännas som en plikt eller ett tvång tycker jag. Och kämpar ständigt med att det ska kännas så på riktigt också, det dåliga samvetet försöker jag undvika.
För det är klart att ibland vill man göra något annat än att klippa gräs och rensa rabatter… Då är ju just en koloniträdgård perfekt! Inte övermäktigt stor (för det mesta) och med en vinter som inte kräver så väldigt mycket mer än lite tillsyn ibland. Och då hinner jag bli rejält trädgårdssugen igen till våren.
Men nu tänker jag smita ifrån mörka november, det känns nästan lite förbjudet. En vecka ska jag tillbringa på Gran Canaria i goda vänners sällskap. Ett par av dem är på väg över Atlanten i sin segelbåt, så nu ska vi ner och vinka av dem innan överfarten i december. Jag är trots allt glad att jag får åka hem igen, till advent med musik, ljus och hyacinther. December är ju ändå lite ljusare än november… Och att segla över de stora haven är ingenting för mig – möjligen på ett stort kryssningsfartyg.
Vi ses!
Det ser ut som om du gömt någon under presenningen, vad beror egentligen samvetet på?
Loppa: Det är trädgårdsmästaren som får vila till i vår!
Skönt att höra att bloggen inte gått i ide. Hoppas du haft en härlig vecka på Gran Canaria!