I julklapp fick jag bland annat tulpanlökar så på juldagen gick vi ner i kollitotten och planterade dem. Det kändes lite märkligt men roligt också. Mjukt och fint i jorden, inga problem att gräva. Rosor fanns det också, lite blöta kanske men ändå rosor.

Snart är det vår igen – ljuset är på väg tillbaka! Och då kommer mina nysatta tulpaner att blomma hoppas jag.

Jag önskar alla ett Gott Nytt År – och istället för att lova att sluta med något – börja med något roligt istället, något du gärna vill. Spela tvärflöjt, läsa italienska eller riktigt mysiga långpromenader till ställen du inte besökt förut. Överraska dig lite det nya året, det kan bli riktigt kul!

Här en bild på årets pepparkakshus, det är ett prefabricerat typhus men själva dekorationen är tillverkad på plats. Nästa år ska jag nog rita ett själv – kollitotten kanske?

Vi fikade där och deras morotskaka slår faktiskt det mesta.

Efter det – luciakonserten i Globen med Adolf Fredriks musikklasser. Världens största luciatåg, vacker sång och underbar stämning med alla levande ljus.

Tack E för att vi kom iväg!

I morse åkte jag förbi den igen. Då hade den lika traditionsenligt brunnit upp. Det kom fortfarande rök runt ”klövarna”…

Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Vet att en del tjänar pengar genom att satsa på om och när bocken brinner. Och jag vet också att om pyromanerna åker fast så räknas det som mordbrand och kan stå dem väldigt dyrt.

Är det kul? Det är ju det den är mest känd för – att den brinner. Eller är det synd på den stora, fina bocken?

Hursomhelst, jag har fått tillgång till skog! Helgerna tillbringas numera till en del i skogen, det är jätteskönt. Förra helgen blev det mycket mossa. Nu har jag till alla julblommor och ljusstakar, riktigt mysigt ska det bli! (Och jag slipper köpa dyrt i innerstadens blomsterbutiker, bara en sån sak)

Dagen efter gick det att läsa om händelsen i DN, att det var livfarligt eftersom folk gick på spåren. Jag undrade mest var de kom fram nånstans… undrar faktiskt fortfarande om de kom upp på nån perrong så småningom.

För mycket länge sen lagade jag telefoner, bland annat nere i tunnlarna i tunnelbanan, det var ju inte bara att kliva omkring på egen hand som jag minns det…

För första gången har jag åkt upp i La tour Eiffel, tidigare har de långa köerna (och höjden) avskräckt mig, men det går att beställa biljetter i förväg på nätet och då gick det bättre. Fantastisk utsikt förstås och en alldeles speciell upplevelse.

Paris i slutet av oktober visade sig från sin bästa sida, 18-19 grader varmt och vackert på ett annat sätt än mitt i sommaren. Lite avsvalnat, med gulnande löv på alla träd på boulevarderna och i parkerna.

I Luxembourgträdgården och på Place de Vosges kunde man fortfarande sitta på stolarna och njuta i solen. Lunch i en passage, mässa i Notre Dame – vi hann mycket.

Tack till dig som tog mig med!

På ett företag som jag besökte förra veckan träffade jag en trevlig och kul tjej. På sitt skrivbord hade hon en fotoram med en bild på Dregen. Hon förklarade att hon bytte bild varje vecka och att Dregen var den veckans ”babe”. Jag höll inte med.

Så jag skickade nedanstående bild till henne men den skulle få vänta påstod hon, hon hade en massa andra herrar som väntade på sin tur. Smaken är uppenbarligen väldigt olika.

Jag är förvånande nog emellanåt väldigt romantisk, Stolthet och fördom (Jane Austen) var en serie jag följde med förtjusning. Bilden föreställer för er som inte heller fattar – Mr Darcy, en mycket romantisk romanfigur.

Hur som helst, jag tyckte att det var kul så jag visar nu Mr Darcy för ev. läsare här. Colin Firth heter skådespelaren som fick sitt genombrott som Mr Darcy, senast fick han en Oscar för sin roll i The King´s speech.