Annars är det mest tråkiga nyheter just nu. I familjen har en halkat omkull med cykeln och gjort illa sig ordentligt, gips och sjukskrivning i flera veckor, och en annan snubblat i trappen och knäckt näsan! Jag själv bröt ju armen för ett år sen, så nu gäller det att gå försiktigt, mina dubbade skor har åkt fram igen.

Vad gör man i januari? Härom helgen gick jag på Moderna muséet här i Stockholm för att få se lite Monet. Eftersom jag varit i Paris och sett de stora näckrosmålningarna i Orangeriemuséet så blir det lite småttigt här. Men näckrostavlor är ju vackra även i mindre format. Målaren Turner var med på samma utställning och kunde måla ljus, det var väldigt fint. Den tredje konstnären Twombly förstod jag mig däremot inte på.

Men bakom den haussade utställningen med målningar fanns fotoutställningar som var desto mer fascinerande. De är värda ett besök!

I dag tog tåget mig till Eskilstuna och där fick jag se årets första snö. Det var inte så mycket kanske, men det var vitt nästan överallt. När jag åkte hem igen på eftermiddagen var den redan borta. Det kan väl räcka för den här vintern?

Men plötsligt på söndagspromenaden mötte jag blommande lupiner. Och maskrosor (men det är kanske inte så konstigt de ger väl aldrig upp). Nog är det lite knepigt? Man förstås fint samtidigt.

Då kommer alla odlare i närheten in och säljer grönsaker, svamp, inläggningar av olika slag, frukt och allt möjligt annat. Det är trångt, många söderbor uppskattar att kunna handla färska, fina saker direkt utan mellanhänder. Fina lammskinn såg jag idag, men jag vet inte vad de kostade de såg dyra ut.

Jag var där och köpte blommor till mannagrynet som firade sin sjuårsdag i dag. Han brukar vilja ha blommor och sånt tycker jag ska uppmuntras. I dag blev det fina guldgula dahlior, det fanns många färger så det var svårt att välja. Sen hittade jag en burk inlagd gurka med chili och dill till hans mamma, jag hoppas att hon tycker om den.

På gott humör blir man när solen skiner, fast det är höst.

Men några timmar fick jag allt i helgen. En underbar, solig dag i sällskap med kottar, mossa, tystnad och kantareller. Det behövde jag kändes det som. Och så Madame Butterfly på Folkoperan, ett annat sätt att vila. Sitta tyst och njuta av vacker musik mår själen bra av också.

Och eftersom min vecka inte verkar innehålla så många andningspauser så var det skönt att hinna stillna lite.

I både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Häromkvällen ett hastigt skyfall över Södermalm, det blev att ta bussen istället för att promenera, och lika snabbt drog det förbi. Regnbågen var stark och lysande, svårt att avgöra var grytan med guldpengar fanns någonstans bland alla husen. Kameran låg hemma men mobilen var med.

Dessutom plockade vi majs, rödbetor, morötter, fänkål och annan kål av olika slag. Allt helt fantastiskt. Sen fikade vi förstås också, hur ska man kunna undvika det?  En busgod plommonkaka hittade jag.

Jag ber att få rekommendera ett besök! Nästa helg den 10-11 september firas Trädgårdens dagar, läs mera här!

Lunch åt vi i Nora i en tågrestaurang. Ja, vagnarna hade liksom stannat, rälsen tog nog slut där.  Kul idé tycker jag och definitivt godare mat än den som serveras på rullande tåg numera. Det var trevligt i Nora, jag hittade en tallrik till Kollitotten på en loppis och det fanns mycket att titta på.

Vi kom nästan för sent till Carmen, det var liksom mycket längre upp till Skäret från Nora än vad vi trott. Det blev lite stressigt – precis när vi äntligen rusat in och hittat våra stolar så spelade man upp ouvertyren. Det var nästan som om de väntat på oss – men det tror jag väl ändå inte ;O)

En bra föreställning var det i alla fall och vilken miljö! Den gamla, enorma torkladan hade en otrolig akustik. Nu var det årets sista föreställning vi lyckades klämma oss in på, men här kan du läsa mer om verksamheten.

Det blev en lång hemresa, det mörknar fort nu och det var midnatt innan jag var hemma igen. Men det ÄR roligt att resa bort och uppleva saker!

Hemresan med bil, gjorde en sväng in i smålandsskogarna, i närheten av Markaryd hittade vi kafé Gräddhyllan. Maken till kakbuffé var det längesen jag såg. Jättegott!

Men nu väntar höst och arbete och återhållsamhet på alla sätt.  Det känns trist! Det var roligare med semester…

Magnolia Bakery som gör de allra godaste cupcakes måste vi förstås besöka. Det var ett litet rart bageri men man fick inte plats att sitta där. Vi tog med oss kaffet ner till Hudsonfloden och hittade en liten skuggig plats i en park. Där satt vi förstås och pratade om flygkaptenen som lyckades landa sitt plan på just Hudsonfloden och blev en hjälte.

Lite längre ner låg Ground Zero och den stora minnestavlan berättar om hjältarna från 9/11, brandmännen och poliserna. Snart är det 10 år sen det hände. Minns att jag såg det på TV och det kändes som en katastroffilm och inte på riktigt. På plats kändes det verkligare och man förstår den panik som måste spritt sig runt i hela stan. Hu.

Greenwich Village traskade vi runt i sen. En stadsdel med mycket grönt, lägre hus och den där sortens trappor som jag sett i så många filmer. Måste varit engelsmän som slog sig ner där från början, det kändes lite som i London.

Grönt var det lite överallt. Vi bodde ju på våning 25 kunde se en del takterasser, så läckert! Och det har man ju också sett på film förut. Nu måste jag nog titta på ”You´ve got mail” igen för att se om jag känner igen mig!