Månad: augusti 2009

Nu blommar den giftiga men vackra stormhatten, Aconitum napellus. Den finns i en blå-vit variant också men jag tycker att den riktigt mörkblå är vackrast.

I Karin Berglunds underbara bok Längtans blommor (som följt mig sen den kom ut 1987, det var nog min första trädgårdsbok) står att läsa om den från den grekiska mytologin: ”Herakles skulle utföra sitt tolfte och sista storverk. Därför begav han sig till underjorden, Hades. Uppdraget var att fånga in och föra inför kung Eurystheus ögon den trehövdade helveteshunden Kerberos som bevakade ingången till dödsriket. När kungen fisk se besten blev han förfärad och befallde Herakles att åtebörda djuret till dödsriket. Helveteshunden morrade och gläfste, och överallt där hans giftiga fradga föll på marken växte högväxt mörkblå stormhatt upp.”

En ruskig historia med andra ord. Sen berättar hon vidare att den haft mängder av folkliga namn; blåmunk, blåhatt, munkkappa, munkhätta, Jungfru Marie sko, blåfågel, häst och vagn, Venusvagn, duvvagn, blåduvor…

Att den ser ut som en hjälm eller hatt kan man kanske se och för att förstå varför den kallas duvvagn så kan man dra tillbaka ”hjälmen”, det har jag gjort på den nedersta bilden.

Duvvagn! Dragen av två duvor. Visst är den vacker!

I dag har jag haft ett tidigt besök i kollitotten av bloggvännen Slottsträdgårdsmästaren, det var roligt! Han antydde att jag var lite hemmablind och det stämmer kanske. I augusti börjar jag nämligen tycka att sommaren är slut och att det ”bara” blommar höstblommor. Kom på i kväll att jag kanske måste hitta lite fler rosor som blommar längre för att behålla sommarkänslan. De flesta av mina rosor blommar ju i juni-juli, extra tidigt i år, och när de är överblommade då blir det höst…

Nåväl, det blommar lite annat än rosor, bland annat den här fina höstvädden (nu var vi där igen!) Scabiosa Caucasica. Bladen som syns på bilden hör inte ihop, utan stjälken har krupit in i en annan växt och sträcker fram sin enda blomma. Den här har jag flyttat runt några gånger för att få den att trivas och det känns som om den kanske måste flytta igen. En enda blomma!