Glöggen avhämtad

Den förbeställda äppelglöggen från Äppelfabriken i Hilleshög var klar för avhämtning i helgen. Lika mysigt som vanligt att komma dit ut, fast det fanns ingen äppelkaka den här gången…

Men istället kunde man äta en god macka och få en kopp te därtill. Deras egen teblandning för övrigt som heter rabarberraj. Den rekommenderas varmt, en påse fick åka med hem.

Jag har inte öppnat flaskorna än, men jag ska avrapportera hur den smakar när jag gjort det. De har vunnit en guldmedalj för sin äppelglögg så jag är inte orolig. Klicka här för att komma till deras hemsida och läsa mer om det.

Bror som följde med, tyckte att glögg utan alkohol verkade trist men ändrade sig på plats när de tipsade om att spetsa den med Calvados,  så han köpte med sig en flaska hem han också.

Hemma igen i snön

Vilken chock att komma tillbaka! Från solig sandstrand till ”snökaos”. Vilken tur att det är Thanksgiving och första advent den här helgen så att man kan glädjas lite ändå.

Vännerna med segelbåten stannar nog på Gran Canaria någon vecka till innan det är dags att ge sig ut på Atlanten. Vi hade en trevlig vecka tillsammans med dem och andra nedresta vänner.

Gran Canaria är en spännande ö – vilka berg! Ibland inbillade jag mig att det såg ut som Grand Canyon eller nåt, och det har tydligen spelats in en hel del westernfilmer där! Och delar av Stjärnornas krig, berättade någon.

Det var ruskigt att åka på de branta vägarna, ena sidan bergvägg och andra sidan stup… för mig  gällde det att inte sitta vid fönstret i bussen som tog oss högt upp! Men visst är det fantastiskt! (när bussen stannat och man kan stå på marken och se på utsikten ;0)

Kaktusar i massor förstås, men också vild lavendel och blommande jasmin fanns däruppe. I planteringarna nere i byn Puerto de Mogan fanns hibiskus, bougainvilla och stora buskar med blyblomma. Några skott följde med hem…

En intensiv, härlig vecka som gick alldeles för fort. Tack M o S för den här gången och ha det riktigt bra på de stora haven! May the force be with you!

Mot solen!

Nej, bloggen har inte stängt fast kollitotten gjort det. Men jag kom liksom av mig när allt var igenbommat.

Om man prickar av ”Att göra listan” från förra året, så blev väl somligt gjort och somligt inte. Men att ha en koloniträdgård får aldrig kännas som en plikt eller ett tvång tycker jag. Och kämpar ständigt med att det ska kännas så på riktigt också, det dåliga samvetet försöker jag undvika.

För det är klart att ibland vill man göra något annat än att klippa gräs och rensa rabatter… Då är ju just en koloniträdgård perfekt! Inte övermäktigt stor (för det mesta) och med en vinter som inte kräver så väldigt mycket mer än lite tillsyn ibland. Och då hinner jag bli rejält trädgårdssugen igen till våren.

Men nu tänker jag smita ifrån mörka november, det känns nästan lite förbjudet. En vecka ska jag tillbringa på Gran Canaria i goda vänners sällskap. Ett par av dem är på väg över Atlanten i sin segelbåt, så nu ska vi ner och vinka av dem innan överfarten i december. Jag är trots allt glad att jag får åka hem igen, till advent med musik, ljus och hyacinther. December är ju ändå lite ljusare än november… Och att segla över de stora haven är ingenting för mig – möjligen på ett stort kryssningsfartyg.

Vi ses!

Stängt för vinter

I helgen stängdes kollitotten för i år. Det går förstås att gå dit ändå men det är inte samma sak. Inte alls.

Jag som varit bortrest och dessförinnan ganska förkyld, hade inte varit där på ett tag. I diskbaljan lite kvarglömt vatten med några inblåsta löv som frusit in. Jag packade in de stora krukorna med presenning och hoppas att de klarar vintern, in med möbler, grill och mindre krukor i stugan.Tog ner de sista ihoptorkade plommonen men äpplena fick sitta kvar, koltrastarna hade redan börjat äta på dem. Klippte bort alla luddiga fröställningar på höstanemonerna, jag behöver inte fler av dem. Lyckades hacka hål i jorden, det var bara ytan som frusit lite, för de sista lökarna och mina lavendelsticklingar som jag inte riktigt vetat var jag skulle plantera. Lökarna som jag fått var narcisser, såna där små, doftande som är det vackraste jag vet. Jag håller alla tummar för att de blommar i vår, placerade ut dem på olika ställen så att de ska trivas någonstans. Det brukar mest bli blad tyvärr, i vår ska jag försöka vara duktig och gödsla med benmjöl så går det kanske bättre.

I dag kom snöstormen till stan, sånt där väder som man helst vill glömma bort att det finns. Jag skulle åkt till Norrtälje, med tanke på att busstrafiken inte verkade fungera nåt vidare så är jag glad ett det inte blev så. Strömavbrott blev det i över en timme, märkligt mitt i stan.

Nu gäller det att bita ihop några månader…

Enchanting

I söndags bjöd London som sagt på en vacker promenad genom Kensington Gardens fram till palatset där Lady Diana bodde. Intill fanns ett mycket vackert stort orangeri och därinne serverades afternoon tea. På menyn fanns olika kombinationer av kakor och te, eller om man ville ha champagne till kanske?

Jag beställde Enchanted Palace Tea av den otroligt trevlige servitören. Fast jag blev full i skratt, för någonstans påminde han om den ena delen av ”Little Britain”, den långa mörke för er som sett dem.

Det innehöll goda små sandwiches, scones med clotted cream och sylt och fantastiska små bakverk och en egen liten tekanna med det valda teet.

Det var väldigt kultiverat alltihop och samtidigt jättegott, jag måste besöka afternoon tea-ställen här i stan, jag vet att det finns.

Dessförinnan hade vi hunnit med att sjunga, till och med jag! Hälften hostmedicin,treo, örtdryck och hälften ren vilja, gjorde att jag trots allt kunde få fram toner! Inte med den vackraste rösten kanske men ändå långt över förväntan.

Just nu funderar jag mest över när jag ska åka tillbaka till London, Chelsea Flower Show måste man ju besöka en gång i livet väl?

Swinging London

Så hette det första gången jag var i London. Det är många år sedan nu, det var min första utlandsresa och jag åkte till England tillsammans med min pappa. Vi åkte båt från Göteborg, Tor Anglia, det gör man inte längre har jag förstått.

Jag har varit där några gånger sen dess, senast var nog för ungefär 10 år sen. Jag hade nästan hunnit glömma hur kul det är att komma till dit! Hur otroligt mycket det finns att se, att göra och vara med om. Fyra dagar varade den här resan och jag hade gärna stannat längre!

Tur med vädret hade vi också, det enda tråkiga var min bedrövliga hosta. Vilken tur att min rumskompis hade öronproppar med sig…

På söndagen besökte vi Kensington Garden och fick en skön promenad i det milda behagliga vädret. Jag försökte mig på att fotografera en av de halvtama ekorrarna, bilden blev inte som jag tänkt mig, men ganska kul! (Han syns faktiskt på den första bilden också!) Mer om London snart.