Nu åker jag till London några dagar, jag vet att man inte borde lämna landet mellan hägg och syren men nu blev det så, och det ska bli kul. Inspirerande hoppas jag också och har prickat in Petersham nurseries som jag besökte förra året och hoppas komma till The Garden Museum också. Jag får väl se vad min inte-så-trädgårdsintresserade reskamrat orkar med ;O)

Återkommer med rapport.

Fast man undrar lite om alla verkligen har kompost, det borde vara obligatoriskt i ett koloniområde. Jag lyckas få så mycket kompost så att det räcker till alla rabatter, är numera självförsörjande  och det är ju alldeles suveränt, bättre blir det inte tror jag.

I dag fyller min dotter år (Grattis Loppa!) och numera har jag konstaterat att det är då häggen slår ut i Stockholm.  Och det stämde i år också, fast det känns som om våren varit sen och kall.

När hennes bror fyller år om nio dagar är det dags för syrénen. Mellan hägg och syrén är alltså mellan mina barns födelsedagar, lätt att komma ihåg om man nu inte skulle märka den här finaste tiden.

Härligt!

Allra sist en promenad genom stan, träden slår ut och blommar i parken där några hundar leker och ett par dröjer sig kvar på picknickfilten, tulpaner och andra blommor överallt och fågelkvittret som överröstar kvällens glesare trafik.

Så med Olle Adolphssons ord – Nu är det gott att leva!

Varje vår har jag förundrats över att den fortfarande verkar vara vid liv och tänkt att jag måste gräva ner den, och ändå så har den fått stå kvar i hinken. Den har ju till och med fått nya skott under tiden.

Men nu till slut har den fått en liten grop med god jord i den soliga hörnan.

Jag hoppas att den inte tvärdör nu av chocken!

Men, det finns ju att köpa också. Sitter och tittar på bilden och då dyker det upp en liten sång i mitt huvud ”Plocka vill jag skogsviol” och då blev jag tvungen att leta efter den. Här kommer första versen, jag tog inte med de andra för det var ju (förstås) en lite dyster sak. Och jag tycker ju bara att den är så fin och luktar som barndomens violpastiller. (I bakgrunden kan den uppmärksamme betraktaren se ett grönt blad av annan sort, jojo de är på väg nu de också…)

Plocka vill jag skogsviol och                           
ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full och
binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min, och
många, många tankar jag i
kransen binder in.

Precis som förra året var allt samlat i en hall och det är bra, det blir nästan överskådligt…

Roligast i år – Karin Berglund som berättar och visar bilder från sin nya bok ”Samtal i trädgården”, den hade jag redan köpt men det är alltid mysigt att höra på henne. Och så förstås idéträdgården från Säbyholm – kul och kreativa idéer.

I år blev det inga pelargonsticklingar, fast det fanns förstås massor, utan en japansk såg som jag kikat på ett tag och tips om riktiga busk- ros – klematisstöd i armerat järn. Nu har jag beställt ett, som ska avhämtas i maj!

Jag brukar köpa med mig blommor hem varje gång jag är i Köpenhamn, det finns alltid stora buntar med härliga, billiga blommor utanför en butik på Ströget. I år låg det pioner i stora travar, helt fantastiskt vackert. Jag funderade länge hur jag skulle få dem att klara sig tills det var dags att åka hem, men jag slapp grubbla så länge – de sålde som smör i solsken och var borta när jag tänkte slå till. Men härligt var det.

I Kongens have ligger ett litet slott och framför det en vackert genomtänkt matta av krokus, lite behöver de nog börja stödplantera men det var fortfarande en fantastisk syn.

Buxbomshäckar i perfekta formationer fanns i den lilla rosenträdgården, somliga rutor var fyllda med lavendel klippt i exakt samma höjd och andra var fyllda med rosor. Kanske man måste åka tillbaka i sommar och se när det blommar…

Det får nog dröja lite till, men om en vecka är det nog dags, det ska bli varmt här dagarna som kommer. Får försöka hålla ut…

Men nere bland torkade löv blommade krokusen och med öppna fönster kom den svala vårluften in och vädrade bort vintern.

Nu är det gott att leva!