Jag satte ju en Cobea (klockranka) i min tunna vid husväggen. Ja, tunnan har ingen botten utan är fylld med jord och till hälften nedgrävd i rabatten. Jag brukar ha luktärtor där med högst varierande resultat. Så när jag såg den här plantan så slog jag till.

Nu blommar den och kanske blev den lite oansenlig vid min gröna husvägg men den är vacker ändå. Vit fast med en ton av lime.

Trevligt med något som blommar lite sent när det mesta i min lilla trädgård börjar ge upp.

Fyra meter är den minst – solrosen som mannagrynen planterat i sin odlingslåda. De tittade till den i helgen, mycket belåtna med resultatet. Förra året var det ju de jättelika rävsvansarna i lådan, så frågan är vad de slår till med nästa år? En bönstjälk ända upp i himlen?

Det är många bröllop just nu. Som vanligt är det inte jag som gifter mig (jag har kanske gjort mitt i den branschen?) utan det är min dotters väninnor. Jag är inte inbjuden varje gång men deltar ändå lite indirekt.

I veckan var det möhippa i Kollitotten. Den var så fint pyntad att den knappt stod att känna igen.

Brudbuketterna till alla bröllop (tre stycken så här långt) görs förstås av Makalösa blommor på Sveavägen 102, det är den finaste blomsteraffär jag varit inne i. Hans urval och färg- och stilkänsla är fantastisk. I dag hämtas det en ny bukett och jag väntar med spänning att få se en bild på mobilen.

Förra bröllopet hade ett lila färgtema. Här kommer en bild på den buketten, lila Hortensia och härliga rosor med sammetsband att hålla i…

och med anledning av den begåvade slutsatsen lånar jag lite Berglin från SvD att pigga upp oss med…

är en sång som jag tycker mycket om. Det är hoppfullt att veta att himlen alltid är blå någonstans högt däruppe och snart kommer det att synas igen.

I både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Häromkvällen ett hastigt skyfall över Södermalm, det blev att ta bussen istället för att promenera, och lika snabbt drog det förbi. Regnbågen var stark och lysande, svårt att avgöra var grytan med guldpengar fanns någonstans bland alla husen. Kameran låg hemma men mobilen var med.

Tänk så härligt att få kliva in i ett hav av sommarblommor! Mörkröda och vita lejongap, mörkt lila heliotrop, mörkröda, gula och orangea rudbeckior och så vita, skira vippor av sommarljus. Så såg buketten ut som jag plockade på Slottsträdgården Ulriksdal härom dagen. I mitten hamnade en mörkröd rävsvans eftersom en av bukettmottagarna var lilla mannagrynet, strax 7, som odlade såna mycket framgångsrikt på Kollitotten förra sommaren.

Dessutom plockade vi majs, rödbetor, morötter, fänkål och annan kål av olika slag. Allt helt fantastiskt. Sen fikade vi förstås också, hur ska man kunna undvika det?  En busgod plommonkaka hittade jag.

Jag ber att få rekommendera ett besök! Nästa helg den 10-11 september firas Trädgårdens dagar, läs mera här!

På fredagskvällen var det opera i Vitabergsparken här på Södermalm i Stockholm där jag bor…

Ja, det var ingen hel opera utan lite smakprov på höstens föreställningar. Strålande väder, massor med folk (fast inte lika många som på tisdagen, då jag såg Jonas Gardell, då var det katastrofalt mycket folk) och trevligt sällskap. Ballongerna flög över och någon flög ganska lågt så att de kunde vinka till oss. Undrar om de hörde något av musiken?

Det var otroligt vackert det hela, operakören sjöng fantastiskt, hovkapellet hade en entusiastisk dirigent som fick alla på ett strålande humör och det var jättefina solister. Jag fastnade speciellt för Sara Olsson i rollen som Mimi ur Bohème. Tror jag ska leta upp en föreställning i höst där jag får höra mer av henne.

Den ena av mina små blivande trädgårdsmästare, de kända mannagrynen 4 och snart 7, har planterat vaxbönor. De har blivit riktigt bra, vi har provkokat (bönorna alltså, inte mannagrynen) och de var jättegoda. Zucchinin är väldigt liten än, gurka undrar jag om det blir något på friland, av lejongapen blev intet. Men rädisorna som vi skördade tidigare i somras var jättefina och solrosorna blir gigantiska!

Jag måste försöka återkomma med en bild på den största solrosen, han lyckas bra, förra året var det rävsvansar som slog alla rekord! De jätteplantorna kan du titta på om du klickar här.

Ja, för lite måste jag ju få resa även om jag skrev att det nog var slutrest ett tag. I går var det Opera på Skäret och en resa genom ett vackert Bergslagen. Och jag som tycker att jag varit överallt i Sverige hade inte varit här. Örebro, visst, men det här var något annat.

Lunch åt vi i Nora i en tågrestaurang. Ja, vagnarna hade liksom stannat, rälsen tog nog slut där.  Kul idé tycker jag och definitivt godare mat än den som serveras på rullande tåg numera. Det var trevligt i Nora, jag hittade en tallrik till Kollitotten på en loppis och det fanns mycket att titta på.

Vi kom nästan för sent till Carmen, det var liksom mycket längre upp till Skäret från Nora än vad vi trott. Det blev lite stressigt – precis när vi äntligen rusat in och hittat våra stolar så spelade man upp ouvertyren. Det var nästan som om de väntat på oss – men det tror jag väl ändå inte ;O)

En bra föreställning var det i alla fall och vilken miljö! Den gamla, enorma torkladan hade en otrolig akustik. Nu var det årets sista föreställning vi lyckades klämma oss in på, men här kan du läsa mer om verksamheten.

Det blev en lång hemresa, det mörknar fort nu och det var midnatt innan jag var hemma igen. Men det ÄR roligt att resa bort och uppleva saker!

Sommarens sista resa gick till Helsingborg för konferens med jobbet. Vi hade ju hoppats på Barcelona men det gick ganska bra ändå. Vi bodde på vandrarhemmet Villa Thalassa som ska stänga till hösten. Tråkigt! Det ligger så fint, alla rum har uteplats och vi hade utsikt mot Öresund. Där i diset kan man skymta Helsingör, dit vi åkte för att strosa lite och äta en jättegod middag. (Brud)buketten hittade jag i en butik i Helsingör, så vacker men det var liksom inte riktigt aktuellt att köpa den.

Hemresan med bil, gjorde en sväng in i smålandsskogarna, i närheten av Markaryd hittade vi kafé Gräddhyllan. Maken till kakbuffé var det längesen jag såg. Jättegott!

Men nu väntar höst och arbete och återhållsamhet på alla sätt.  Det känns trist! Det var roligare med semester…