Kom liljor och akvileja…

Nu blommar aklejan – liljorna låter vänta på sig ett tag till – och jag tycker att de är högre än någonsin. Vet inte om jag bara inbillar mig men ska de vara nästan meterhöga? Hursomhelst, vackra är de och finns i många färger. De självsår sig och blandar sig fritt i kollitotten och precis som med förgätmigej och fingerborgsblomma så tycker jag att de kan få göra det.  Fast det blir rosa akleja i den vita rabatten…

Antagligen kan man se som en övning i tolerans och förmåga att varva ner lite, jag jobbar på det.

 

En härlig dag

En härlig söndag i kollitotten med många fina besök och firande av både födelsedag och Mors dag. Många mammor på plats, jag räknade in fyra befintliga och två blivande. Det är så härligt just nu att man borde sova nere i stugan och inte gå hem alls. Eller i alla fall sitta hela dagarna på en stol och se på när blommorna slår ut. Det är mycket vackert på väg och en del som redan lämnat. Fruktträdens blomning är nästan slut, tulpaner och narcisser börjar fälla sina blad men det är förstås mycket som kommer – pionknopparna växer för varje dag, vallmon likaså, snart blommar silverarv och akleja.

I dag slog blåregnet ut – oj, så vackert!

Dags för syrén

Jo, min teori stämmer i år också. Syrénen slår ut när min son har födelsedag. Det riktigt skummar av syrén i koloniområdet nu. Vanliga fina blålila och vackra vita doftar och blommar.

Dessutom blommar äntligen mina fina narcisser som jag varit bekymrad över i flera år. Jag har fått i present (tack E och T) och några har jag köpt också. Riktiga gammaldags ska det vara med doft och den där lilla orangea ringen i mitten. Men hittills har de inte velat blomma nästan alls, det har bara kommit blad. Men i år! Riktigt många har det kommit. Härligt är vad det är.

London (igen)

Ett nytt besök i London var jag på i förra veckan. En stad som alltid är lika rolig att besöka tycker jag. Den här gången ett försök att få höra Peter Jöback sjunga huvudrollen i The Phantom of the Opera, det gick inte tyvärr, han var ersatt av en bra stand-in och föreställningen var fantastisk ändå, vilken musik! Men lite besviken blev jag allt.

I övrigt förberedde sig staden på firandet av drottningen som hade ”Diamond jubilee” 60 år på tronen, samt OS förstås – 107 dagar kvar såg jag på tavlan som räknade ner.

Några favoriter i repris – Afternoon Tea i Kensington Palace och ett besök i Petersham nurseries en fin plantskola i Richmond, lite i utkanten av London. På Petersham är sommarblommorna sorterade efter färg, det blir mycket vackert. Förra året när jag var där köpte jag en riddarsporre och planterade i kollitotten, den kom inte tillbaka i år så nu köpte jag envist en ny. Det är lockande att handla mycket mer men svårt att få hem. Ett besök på The Garden Museum blev det, efter att ha läst om det i DN, ett litet mysigt museum inrymt i en gammal kyrka med en fin liten trädgård och café.

Det blev många koppar te, många steg och många intryck. Jag hoppas kunna åka tillbaka och besöka fler trädgårdar, jag har ju Sissinghurst kvar.

Titta på blåregnet!

För några år sen fick jag en blåregnsplanta av en vän. Utan några större förhoppningar grävde jag ner den men den har övervintrat i flera år nu. Förra året kom en liten blomma – inget regn precis. Men titta på den nu! Jag har plötsligt fått stora förhoppningar!

Nu åker jag till London några dagar, jag vet att man inte borde lämna landet mellan hägg och syren men nu blev det så, och det ska bli kul. Inspirerande hoppas jag också och har prickat in Petersham nurseries som jag besökte förra året och hoppas komma till The Garden Museum också. Jag får väl se vad min inte-så-trädgårdsintresserade reskamrat orkar med ;O)

Återkommer med rapport.

Mellan hägg…

I dag kom det containrar till koloniområdet, dags att slänga gammalt bråte, grenar och annat som det är svårt att bli av med.

Fast man undrar lite om alla verkligen har kompost, det borde vara obligatoriskt i ett koloniområde. Jag lyckas få så mycket kompost så att det räcker till alla rabatter, är numera självförsörjande  och det är ju alldeles suveränt, bättre blir det inte tror jag.

I dag fyller min dotter år (Grattis Loppa!) och numera har jag konstaterat att det är då häggen slår ut i Stockholm.  Och det stämde i år också, fast det känns som om våren varit sen och kall.

När hennes bror fyller år om nio dagar är det dags för syrénen. Mellan hägg och syrén är alltså mellan mina barns födelsedagar, lätt att komma ihåg om man nu inte skulle märka den här finaste tiden.

Härligt!

Nu är det gott att leva…

En härlig söndag i stan. Mannagrynen har planterat i sin odlingslåda, årets ”höjdare” blev majs, det ska bli spännande att se hur det går. En fika i solen med den fina koppen från förra årets resa till Chelsea Flower Show. Och till slut en underbar konsert i Ersta kyrka till minnet av Olle Adolphsson, medverkade gjorde Lisa Nilsson (som fått Olle Adolphsson stipendiet i år) ett antal duktiga musiker, däribland suveräne gitarristen Mats Bergström och Bengan Jansson och tänk jag som verkligen avskyr dragspel men han är otrolig. Jeanette Köhn och Gustaf Sjökvists kammarkör inte att förglömma, det var en högtidsstund!

Allra sist en promenad genom stan, träden slår ut och blommar i parken där några hundar leker och ett par dröjer sig kvar på picknickfilten, tulpaner och andra blommor överallt och fågelkvittret som överröstar kvällens glesare trafik.

Så med Olle Adolphssons ord – Nu är det gott att leva!