Brudbröd (igen)

Om du följt min blogg så vet du att jag tjatat om brudbröd. Så fint! Det växer alldeles av sig själv bland annat på Gotland och Runmarö där jag beundrat det – och antagligen på en massa andra ställen. Men inte hos mig i kollitotten förrän nu.

Jag har smugglat med mig nån planta från Gotland som inget blev och har tänkt att de kanske vill ha kalkhaltig mark för att trivas.

Zetas plantskola har haft brudbröd i sin katalog i flera år men varje gång jag varit där så har det varit slut.

Men – nu blommar brudbrödet hos mig, håll med om att det är fantastiskt vackert!

Skönhet i närbild

Egentligen – behöver man något annat än pioner i trädgården? Vilka fantastiska växter! Bekymmersfria, det enda jag sett på dem är lite myror. De doftar ljuvligt och har inga taggar, inte ens rådjuren äter dem.

Det här är två vanliga sorter, den vita är Festiva Maxima och den rosa en Sarah Bernhard, de finns att köpa överallt och kostar ingenting i förhållande till hur många år de blommar. De blir större och får fler och fler blommor varje år. Den enda nackdelen är ju att de blommar så kort tid – men underbart är som bekant kort!

 

 

 

 

I midsommartid

Jag blev tvungen att gå ut i den ljumma kvällen, man borde inte sova…

Satt ner en stund i Kollitotten på en stol och såg på pionerna som slagit ut, alla rosor som snart tänker slå ut fast de är så hårt klippta efter vinterns kaninangrepp. Skrämde iväg en kanin också… Schersminerna doftade och det var nästan alldeles stilla, några kvistar fick följa med hem. I morgon är det midsommarafton och vackrare än de här veckorna blir det inte tycker jag.

Fyllde på i fågelbadet ifall nån liten blåmes eller talgoxe vill ta ett nattbad. Numera vet jag ju varför det alltid är torrlagt. Om du också vill veta det kan du klicka här.

Bokstaven K

När dagen tagit slut

och när aftonen är blå,

när jag har borstat tänderna

och nattskjortan är på,

då går jag till mitt gröna hörn

där har jag ställt en stol

och sitter där en stund och snusar

doft av Kaprifol.

(Ur Majas alfabet av Lena Andersson)

Den femte juni

För precis en månad sen klagade jag över hur tomt det såg i i min stora rabatt, läs här om du vill.

Det var väldigt tomt då. Men nu kan jag konstatera att det vuxit på ganska bra, det ser du på bilden nedan. Men lite tomt blev det allt efter att jag grävt bort och flyttat på höstanemonerna som höll på att ta över totalt. De känns nästan som kirskål, jättesvårt att få bort alla rötter och dyker upp igen fast man tror att allt är borta.

Tomma platser är trevligt – då får man fundera ut något nytt. Nu blev det en ny ros till det nyaste barnet i familjen, den här gången blev det en Munstead Wood, en Austinros i mörkrött. Hoppas att den kommer att trivas. Dessutom hittades äntligen brudbröd som stått i katalogen hos Zetas i flera år, men aldrig funnits när jag tänkt handla. Brudbröd växer på Gotland och ute i skärgården bland annat, om du klickar här ser du en bild från förra sommaren, nu även i Kollitotten!

Det blir ett spännande år det här!

 

Dofta, dofta vit syren

Så fantastiskt det är just nu med alla syrener. Kollitotten är omgiven av höga vita syrener, det är underbart vackert. Frågan är om inte syren är en av de bättre buskarna man kan ha i sin trädgård. Blommar och doftar, vacker grönska, inga speciella krav på nånting känns det som och aldrig några problem med bladvecklare eller liljebaggar. Rådjuren som just har varit på besök på Södermalm verkar inte heller intresserade, de har däremot toppat floxen…

Att vi i kören just nu övar på ”Dofta, dofta vit syren” inför sommarkonserten gör inte saken sämre.

Möjligen är de inte de bästa blommorna att ta in och sätta i vas – men hur kan man låta bli att försöka i alla fall?