Tiden går så fort, nu har snart hela oktober gått. Jag har insett att det inte är någon idé att deppa över hösten, det är snart över… Alla pelargonkrukor tömda, de små lavendelsticklingarna från i våras har planterats ut och trädgårdsmöblerna fällts ihop och ställts in i stugan.

Där står de nu och väntar på nästa sommar, för då ska de ut igen till kaffe och fågelsång, blommande syrener och doftande rosor. Å, vad det ska bli härligt!

Att plantera blomsterlök är att tänka på våren. Bort med allt grått, trist och slaskigt. Ingen snö, ingen kyla och inget mörker. Bara tankar på den ljusa våren när solen kommer tillbaka och koltrasten sjunger upp sig.

I helgen kom de äntligen i jorden, blomsterlökarna som varit inköpta och planerade ett tag. Vit scilla, narcisssen ”Recurvus” förstås, Kungsängslilja/Rutblommor och tulpaner i ljuvaste rosa och vitt. Den verkliga nykomlingen är den engelska klockhyacinthen som jag tjatat om. Nu har jag hittat lökar på postorder (Tack U för tipset) och det ska bli jättespännande att se om det kommer några blommor i blåaste blått.

Vännen A  och jag röjde ihop all gammal takpapp som låg strödd över kollitotten efter att nytt tak kommit på. Fikade i solen med kolonigrannen som fått sin nya stuga på plats och grävde till sist ner alla lökar. Härligt!

Jag satte ju en Cobea (klockranka) i min tunna vid husväggen. Ja, tunnan har ingen botten utan är fylld med jord och till hälften nedgrävd i rabatten. Jag brukar ha luktärtor där med högst varierande resultat. Så när jag såg den här plantan så slog jag till.

Nu blommar den och kanske blev den lite oansenlig vid min gröna husvägg men den är vacker ändå. Vit fast med en ton av lime.

Trevligt med något som blommar lite sent när det mesta i min lilla trädgård börjar ge upp.

Fyra meter är den minst – solrosen som mannagrynen planterat i sin odlingslåda. De tittade till den i helgen, mycket belåtna med resultatet. Förra året var det ju de jättelika rävsvansarna i lådan, så frågan är vad de slår till med nästa år? En bönstjälk ända upp i himlen?

Den ena av mina små blivande trädgårdsmästare, de kända mannagrynen 4 och snart 7, har planterat vaxbönor. De har blivit riktigt bra, vi har provkokat (bönorna alltså, inte mannagrynen) och de var jättegoda. Zucchinin är väldigt liten än, gurka undrar jag om det blir något på friland, av lejongapen blev intet. Men rädisorna som vi skördade tidigare i somras var jättefina och solrosorna blir gigantiska!

Jag måste försöka återkomma med en bild på den största solrosen, han lyckas bra, förra året var det rävsvansar som slog alla rekord! De jätteplantorna kan du titta på om du klickar här.

Ibland tar det en stund. Ibland får man vänta ganska länge.

För ganska precis 3 år sen fick jag en blåregnsplanta i present. Blåregn som är så vackert – men går det? Kinkigt och känsligt. (Det var innan jag sett blåregnet i Södra Årstalunden som snart välter stugan där det växer). Hursomhelst, jag grävde ner den utan några större förhoppningar.

I år har den satt i gång att växa på allvar och häromdagen hittade jag den första blomman! Nu känner jag mig osäker igen – jag har läst att man ska beskära i augusti, men det går ju inte när det finns en blomma. Hittills har jag inte beskurit den alls, plantan har varit liten och nästan inte alls förgrenad. Men nu! Nån som har ett gott råd att ge?

(Bilden är dålig, tagen med mobilen och lite svårt att komma närmre, och så regnar det så jag inte har kommit iväg med kameran. Men det är en blomma!)

Två små sättpotatisar, groddade och fina fick jag av U och grävde ner i en av odlingslådorna. I dag fick jag för mig att kolla, och grävde upp den ena plantan. Trolleri! Massor med fina potatisar, säkert närmare två kilo. De kokades och avåts tillsammans med grillat och sallad – verkligen jättegott!

På den andra bilden har någon annan skördat min fina blå kransveronika som växer vid staketet. Halva plantan har brutits bort och tydligen följt med hem och hamnat i vas kanhända. Undrar om det känns bra?

Nu åker jag bort i en vecka till det stora landet i väster. Där är det närmare 40 grader varmt men som tur är har de ju luftkonditionering nästan överallt (utom ute då…)

I kollitotten går livet vidare ändå, fåglarna badar, lavendeln blommar och hallonen börjar mogna, alla tre. Ibland är det svårt att åka när det är som vackrast här hemma, men allting blommar så tidigt i år, rosorna har nästan blommat över och höstanemonen är redan på gång, så det känns som om jag inte missar så mycket. Det ska bli roligt att åka iväg och träffa vänner jag inte sett på några år.

Ok, touch base later !

Härligt varmt är det i kollitotten. Det allra minsta Eriksdalsbadet som hänger i mitt gamla plommonträd får sällan besök (har jag trott). Jag har undrat över att vattnet försvinner så fort och funderat på om det liksom inte håller tätt.

Men i dag har jag sett hur det går till. Badgästerna skvätter och plaskar nämligen alldeles väldigt och lägg märke till att det går att bada tillsammans med en kompis också.

Här kommer en liten bildserie och jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det är jätteroligt!

Det har regnat i flera dagar känns det som. I går eftermiddag trotsade jag regnet och begav mig ut till Zetas, hann dit precis innan de stängde för helgen. Men behöver man en gråmalva så måste man ordna det. (A Woman Gotta Do What a Woman Gotta Do)

Nu står den på plats, bild kommer, men först bestämde jag mig för att ta bort myskmadran som fick en tillfällig plats i rabatten häromåret. Den tog vara på  tillfället och har mer eller  mindre täckt hela rabatten, de andra blommorna har inte haft en chans. Det blev en stor hög, jag gör mig inga illusioner den kommer säkert tillbaka för det går ju inte att få upp alla rötter. Vi får se hur det går.

När jag var klar (det tog ganska lång tid) så gick jag hem och då började det regna igen…

I dag hoppas jag på solsken i blick, ska fira midsommarafton på annat håll men sen blir det kollitott igen.

Ha en riktigt skön helg – hoppas att solen skiner på dig!