Nu har det regnat i flera dar

jag tycker att det är trist

hoppas att rosorna ändå är kvar

och inte gett upp sen sist…

Den stora schersminbusken blommar nu. Jag tror den är 2,5 – 3 meter hög och det är nästan det enda som finns kvar sen jag tog över lotten för 9 år sen. Jo, några syrener och det gamla plommonträdet finns också kvar. (Och kirskålen förstås, men det är en annan historia)

Jag har föryngrat den, skurit bort gamla grenar under tre års tid. Efter första året föll den ihop alldeles och såg för sorglig ut men nu är den en stor fin buske igen.

Vid nåt röjningstillfälle hittade jag en liten ynklig buske till uppe vid stugan, den flyttade jag så att den står mittemot den jättestora fast på andra sidan gräsmattan.

Jag liksom tänkte att det skulle bli korsdrag med doft där. Den busken har också hunnit bli stor och blommar vackert den med.

Schersmin är en doft från en barndomsträdgård, jag plockade kvistar och satte i vas. Det gör jag fortfarande.

Att ha en liten trädgård med stuga i Stockholms innerstad är inte bara fantastiskt mysigt. Det innebär också att man emellanåt råkar ut för inbrott och stölder. Jag har haft inbrott förut och i helgen var det dags igen.

Men jag hade lite tur, bara en trasig ruta och lite stökigt inne i stugan – inget verkar vara stulet eller förstört. En ny ruta är redan på plats – tack D!

Äntligen är hallonen på plats. Marken har legat täckt med presenning i två år (minst) jag gör mig inga illusioner om att kirskålen dött ut, men ordentligt försvagad är den i alla fall.

Körkompisen L har koloni i Iris i Bromma och påstår att hans tämjda hallon är godare än de köpta. Jag blev erbjuden skott och i går var jag där och hämtade. Lördagskvällen ägnades åt plantering och vattning, det var lugnt och skönt och nästan tomt i området. I tidningen Koloniträdgården stod det att hallonmasken inte tycker om förgätmigej, såna tips tycker jag om, så några små blommande plantor fick följa med ner i hallonlandet.

I dag på morgonen har jag besökt dem, de ser pigga ut. Nu regnar det dessutom så det känns riktigt lovande. Så småningom ska det fyllas på med täckbark så att det blir lite prydligt. Jag funderar lite över hur buskstöden ska se ut, men det ordnar sig nog det också.

Mitt gamla victoriaplommon som jag ibland undrar om det ska klara en enda dag till har börjat blomma igen. Det gamla trädet som var till hälften dött när jag tog över lotten för nio år sedan, klär sig i vitt. Det är lite rörande faktiskt. Jag skar bort nästan halva trädet då, inte så vackert men jag vågade inte gå så nära av rädsla att det skulle ”förblöda”. Det har gått bra och trots att barken nästan faller av så kommer det blommor och plommon varje år, ibland mer än det orkar bära.

Det blir nog chutney i år också!

När jag var liten och gick i folkskolan så blommade syrenerna lagom till examen, jag vill tro att examen var den 11 juni men det kan det ju inte varit varje år… Det var en annan växtzon där, mer i höjd med Wij trädgårdar, men ändå!

Jag fick ju revidera det där med syrener till examen när jag flyttade söderut, numera räknar jag det berömda ”mellan hägg och syrén” till 11 till 20 maj. Häggen blommar till min dotters födelsedag den 11 maj och syrenerna till sonens den 20 maj. Det brukar stämma.

Men nu vet jag inte – hur ska det här bli? Bilden tog jag häromdagen, så hade jag tagit den i dag hade det antagligen varit en ännu större knopp. Ur led är tiden… det var ju nyss snö!

Härligt! Solen skiner och i rabatterna dyker det upp alla möjliga bekanta som man nästan glömt bort. Det vita löjtnantshjärtat hittade jag i dag, det var en liten glädje – jag trodde att det gett upp! Och den här lilla påskliljan är roligt rufsig tycker jag.

Jag hoppas att alla har en god och glad påsk!

Den allra första buketten för året har jag plockat i kollitotten. Det kommer nog att bli många fler, jag tycker mycket om att göra buketter att ta med hem. De lyser så fint på köksbordet.

Jag ska försöka ta mig ner igen en stund på förmiddagen och rafsa vidare lite i rabatterna. Började i går, men som vanligt blir jag lite för ivrig, min (brutna) arm sa ifrån så jag gick hem. Men nu skiner solen och kanske kan jag bara sitta en stund med nosen mot solskenet?

Så roligt att träffa kolonigrannarna igen – det är lika roligt som de första vårblommorna!

Jag var lite för snabb har jag fått veta, när jag gjorde lite reklam för snigelfällor. Vintertestet tydligen inte riktigt genomfört än.

Jag återkommer i frågan när jag vet att det är ok. Och ni har väl inte sett några sniglar än hoppas jag?

Nu tänker jag inte titta på snön som ligger kvar, snart är den borta! Och så fort den försvinner så kommer de – snödropparna, krokusarna och vallmon (bladen kommer jättefort!). Och så förstås de här! Rabarber! Härliga kamrater – tänk en god rabarberpaj! Eller muffins med rabarber! Eller kräm förstås! Saft är jättegott och jag tror att jag har ett recept på rabarberchutney nånstans…

Välkomna opp!