Jag har just kommit hem från en mycket varm och mycket intensiv körvecka i Leksand. Där var väldigt vackert, musiken förstås, men också alla blommande vägrenar – lupiner i mängder, näva, hundloka, ängsklockor och smörblommor.
Hemma i Kollitotten hade mycket hunnit slå ut, alla rosor är på ett strålande humör, medan pionerna nog hade haft sin bästa tid.
Det kändes svårt att vara borta just den här veckan, även om det varit alldeles fantastiskt roligt att få sjunga en hel vecka.
Äntligen börjar mina krolliljor blomma, det har varit lite si-och-så med det under åren. Ibland blir det fina bladrosetter men inget mer, ibland har liljebaggarna hunnit ta knäcken på dem.
Nu hann jag i alla fall se en blommande lilja och jag vet att det finns minst en till som är på väg, kanske att den blir vit…
Jag har under åren fått lökar, lökfjäll och frön av vänner och nu börjar det ge resultat, härligt! Tack igen!
