I min koloniförening finns ett näsduksträd (Davidia) och varje år kommer det människor från när och fjärran och vill titta på det märkliga trädet när det blommar. Det här exemplaret är ca 8 meter högt och har stått på platsen i mer än trettio år. Det lär ta ungefär 18 år från planteringen tills det blommar.
Nu blommar det, med sina lustiga svepeblad som ser ut som näsdukar. Förra årets fröställningar hänger kvar som små julgranskulor, lite större än årets. Det finns nya träd att köpa om man orkar vänta, men med det nya förslaget på femårigt arrendeavtal för kolonilotterna gör nog att ingen väljer att plantera något så långsiktigt…
Näsduksträdet är fantastiskt!
Jag fick två plantor tovsippa av mamma i höstas som tittade upp så fint i våras. Så kom en rejäl frostknäpp, och de verkar ha dött! Jag trodde de var ena riktiga tuffingar?! Men den där frosten blev tydligen för mycket när de späda plantorna precis satt fart.
Åsa!:Frost kanske kan få vem som helst att ge upp – men jag tror inte att tovsippa är särskilt känslig, prova igen!