Varmt har det blivit – alldeles som sommar! Knappt har sista snön försvunnit så slår det om helt. Som vanligt så hinner jag inte med! Förstår att jag missat blåsippsbackar och annat jag velat se. Snuvig har jag lyckats bli också, torsdagen som var ledig och skulle ägnas åt Kollitott fick ägnas åt annat. Men jag var förstås tvungen att smyga ner en stund och vattna min penséer. Årets upplaga syns här, som vanligt alldeles fullt med lavendelsticklingar under, som antagligen inte syns.
Dessutom en bild på min fantastiska samling vackra kungsängsliljor eller rutblommor, som min dotter sa när hon var liten! Tänk, nu måtte lökarna ha hamnat rätt, så många som jag planterat genom åren och som aldrig synts till!
Den uppmärksamme ser dessutom något jag också såg – alldeles knallröda liljebaggar som tyckte att det var ett lämpligt ställe att slå sig ner på. Ett misstag av dem kan jag tillägga…
Ja vad vi drog på smilbanden åt ”rutblommor” 🙂
Men jag tänker faktiskt på det namnet än idag när mina rutblommor tittar fram!
Birgitta: Men det stämmer ju faktiskt, de är rutiga! Och dottern tycker fortfarande om dem.