Kategori: Allt möjligt

När jag var liten sjöng jag i skolans kör. Körledare var kyrkans kantor som var lärare i en vanlig klass, men som också tog hand om kören på lördagarna. Det var veckans bästa timme. (och ja barn, det här var på den tiden man gick i skolan på lördagarna)

Ibland när vi sjöng i kyrkan fick vi stå på orgelläktaren och jag var alltid lika fascinerad över hur magistern spelade kyrkorgel. Han trampade på de långa pedalerna och drog ut olika spakar på orgeln och ändrade ljud och spelade på flera klaviatur (säger man så tro, när det finns fler uppsättningar tangenter att spela på?). Han var verkligen en konstnär och en mycket duktig organist.

Min fascination för kyrkorgel består. På midnattsmässan i Katarina kyrka på julafton gick den kantorn loss ordentligt, det var otroligt mäktigt.

Nu på trettondagen hade min nuvarande kör en konsert och vid någon av repetitionerna passerade jag orgeln, som i den här kyrkan står på golvet eftersom det inte finns någon orgelläktare. Nu för tiden är kantorn förstås inte min gamla musiklärare utan här är det för det mesta yngre kvinnor som spelar och leder körerna. Men jag tänker alltid på honom när jag ser och hör en orgel. Tack magistern!

 

Hoppas jag att du får som till äventyrs går in och läser kollitott-bloggen under julhelgen.

Min jul blir ”som vanligt” – grönkålssallad, risgrynsgröt, lummer i kökslampan, Adolf Fredriks julskiva och ja, ungefär som det brukar. Det finns en sorts glädje i det tror jag, att göra ”som vanligt”.

Fast ibland dyker det upp något nytt, som min lilla julängel från Azorerna, tack M!

Till jul förstås – vad skönt det ska bli att vara ledig några dagar. Kokbokslämningen är klar, nu kan jag bara invänta det färdiga resultatet som kommer i början på mars – det ska bli så spännande.

I början på veckan var jag några dagar i Göteborg. Där hade de ingen julsnö minsann, det var grått och regnigt som jag tycker att det ofta är i just Göteborg. Men det stora hotellet där jag bodde några nätter hade de gjort riktigt julfint.

Inuti var det mest stort, inte så speciellt som jag hade hoppats. Fint förstås men ganska opersonligt. Jag bor ju ofta på hotell och med tiden blir man ju lite petig. Det får gärna vara lite personliga rum och något extra till frukost. I norra Sverige kan man ofta grädda våfflor, det tycker inte jag är så nödvändigt. Jag gillar när man exempelvis kan pressa apelsiner själv till sin morgonjuice. Det kunde man inte här, men de hade faktiskt tomtegröt!

Det kan de få ett litet plus för. Men utsidan var faktiskt finast.

Tänk så skönt att komma iväg tidigt! Rosendals trädgård öppnade klockan 11 och då var jag där. Inga köer nånstans, gott om plats i caféet där jag kunde ta en lugn kopp te.

Mina ”måsten” gick att utföra utan trängsel – en blå hyacint och Rosendals goda kavring (som inte alls är ett sånt där mörkbrunt, sött bröd som de har i livsmedelsaffärerna) är räddade till mitt julbord.

Och medan somliga av mina medmänniskor hetsar upp sig över ett filmklipp i en Disneyfilm, (scener som för övrigt lades till för några år sen och inte alls funnits med jämt) så känner jag att snart kan det bli julefrid hos mig.

På tillbakavägen med spårvagnen som jag nästan var ensam i, såg jag hur köerna växte sig breda och långa utanför Skansen. Och vad skönt det kändes då att redan vara på väg hem…

 

Ja egentligen ska man väl bygga något vackert. Hade ju en tanke att jag skulle försöka bygga kollitotten, men i år fick jag hjälp av största mannagrynet 8 år, och då blev ju ett dass mycket roligare! Vi kompletterade med en kissnödig tomte också.

En hel del fniss blev det…

Mycket jobb har det varit och en del återstår – men fint blir det så nu måste jag få visa omslaget i alla fall! I mars kommer boken ut.

Det ska bli så spännande att se vad den får för mottagande!

Här kommer lite förhandsinfo. Ifall det inte riktigt gått fram.

Nu har jag varit ute och rest igen. Den här gången besökte jag mina vänner som är ute och seglar, de har stannat på Azorerna över vintern. Jag hade nog aldrig funderat över att resa dit om inte de hade varit där, så spännande och oväntat att komma dit!

Några vulkanöar mitt i Atlanten, utanför Portugals kust. Gröna och bergiga med raviner, heta bubblande källor, blommor överallt och förstås hav! En dag gjorde vi en utflykt för att se val, det syntes ingen (och jag var nästan lika glad för det, de är stora) men havet formligen kokade av delfiner – det var roligt!

En spännande resa med många intryck! Överallt kossor som gick på på bergssluttningarna året runt, de lär vara tre gånger så många som människorna. Fantastiska vyer, jättegod mat – särskilt fisk förstås och trevliga människor.

Här kommer några bilder från en fantastisk resa!

 

 

 

eller var det grillen man skulle tänka på? Då när man ska skruva klockan åt något håll, oklart vilket.

Jag tror jag drabbas av jetlag första veckan. Jag blir så trött på kvällen så jag egentligen vill åka hem och lägga mig direkt efter jobbet. Att gå iväg och sjunga eller träna känns nästan omöjligt. Den här veckan är det bättre, så både sång och träning är avklarat.

I helgen som gick åkte det in lite krukor och möbler nere i Kollitotten. Den här bilden är inte tagen hos mig, men jag tycker den är lite skön. Oavsett vad klockan är kan liksom stolen stå kvar…

I måndags började jag på mitt nya jobb. Det har tagit mycket energi och uppmärksamhet ett tag. Det vore trevligt om det inte bara regnade i helgen som kommer utan att man kan besöka Kollitotten lite också.

Förra veckan var det kulturfestival i Stockholm så jag ska väl inte bara skylla på jobb om trädgårdsarbetet blir försummat just nu.

I går kväll var dessutom Gunhild Carling med orkester i Vitabergsparken genom Parkteatern. Det var kul! Två galna, musikaliska bröder hade hon, en mer sansad syster och mamma som också ingick i bandet, pappa var tydligen på sjukhus just nu. Själv var hon alldeles fantastisk. Jag har aldrig förut hört nån spela jazz på säckpipa – det var helt lysande. Dessutom sjöng hon, dansade och spelade trumpet, trombon och munspel med den äran. Harlem Hot Shots var med och dansade Lindy hop och bugg så det stod härliga till. Det var en fantastisk kväll.Vad härligt det är med Parkteater, gratis och jättekul!