Äntligen kom jag iväg ut i skärgården för att hälsa på T och A! Det var en lång och vacker båtresa och det regnade när jag kom fram. Men efter fem minuter kom solen tillbaka och jag blev visad runt på Rödlöga. Å, att ha ett litet hus där…

Nyfångad sik och abborre till lunch och en båtutflykt i deras fina träbåt runt bland öarna. Tack! Vilken skön dag – jag log fortfarande när jag klev av vid Slussen hemma i stan många timmar senare…

Knappt hemkommen från London var det bara att packa om väskan för en vecka i Toscana. Jag fick följa med sonen och hans familj till ett hyrt hus några mil utanför Arezzo. Därifrån gjorde vi utflykter till Florens och Siena bland annat.

Överallt fantastiskt vackert, medeltida städer eller kanske snarare små byar låg tätt. Olivträd och långa rader av vin, röd vallmo som blommade i allt det silvergrå och gröna. Svalor som flög högt över det vackra landskapet. Här kommer några bilder och när jag sitter och tittar på dem känns det nästan overkligt att jag varit där. Jag åker mycket gärna tillbaka.

Överst utsikten från köksfönstret (den stora gröna busken i förgrunden är lager) och även om jag gillar min lilla gård här på Södermalm så var det här i en annan klass…

Lavendeln var meterhög, jag har plockat med mig för att se om jag kan få några små sticklingar att rota sig. Den vackra blomman en bit ner  är kapris, jag hade ingen aning om att den var så fin. Citronträd i krukor på vår gård bredvid bilden av katedralen i Florens, tyvärr var köerna så långa att vi fick avstå från att gå in.

På bilderna längst ner vårt fina och på insidan helt moderna hus som hade pool och höns som ständigt rymde från sin inhägnad, det var ett uppskattat nöje hos några av mina reskamrater att hjälpa till att få in dem i hönshuset på kvällen.

Nu ska jag hålla mig hemma några veckor innan det är dags att resa till det stora landet i väst…

I snart 25 år tror jag, har jag drömt om att åka till Chelsea Flower Show i London och äntligen tog jag mig dit. Jag vet inte var jag ska börja men några bilder kommer här. I det stora utställningstältet tävlade man i Riddarsporrar och Luktärter bland annat. Större har jag aldrig sett och fint uppställda i vaser med en stolt odlare intill. På många ställen fanns det fröer att köpa.

Massor av rosor förstås, både David Austin och en annan odlare hade stora utställningar. Jag blev förtjust i en tunnel av olika sorters klematis, den var fantastisk att gå igenom. Pioner i mängder, orkidéer, fingerborgsblommor, vivor, hortensior, lökväxter …med mera,med mera…  Massor av japanska lönnar uppbyggda som ett berg…

Utanför fanns idéträdgårdar, lite längre ner finns en bild på den som vann publikens pris, en hängande irländsk trädgård som gick att sänka ner bland alla gröna träd och buskar som fanns därunder.

Många sorters fina växtstöd i smide och en vacker grind som jag gärna tagit med hem till kollitotten. Flygresor har onekligen sina begränsningar.

En riktig folkfest var det och en mycket väl arrangerad sådan, besöket på damtoaletten var en upplevelse i sig med ”trafikpoliser” och stora områden  fanns med gott om plats för picknick. Inga barnvagnar syntes till, inga barn under 5 år var välkomna och det var nog bra det, för både barnen och de vuxna. Det var mycket folk och stundtals väldigt trångt.

Klockan 17 på lördagen tog den ordnade festen slut, nedräkning i högtalaren och därefter ringdes i en klocka och då började det stora kalaset, de flesta växterna såldes nämligen. Men allt gick ganska städat till, jag hade köpt några narcisser i en utställning och med nummerlapp och kö så fick jag ut mina blommor riktigt snabbt.

Många kom med stora växter och buskar som de tänkte ta på tunnelbanor och bussar, det var blommor överallt på stan. Det var verkligen en härlig upplevelse! Även om fötterna var lite trötta på kvällen…

Jag blev tvungen att smita iväg på lunchen och titta på ”min” bortadopterade pion som blommar just nu. Jag köpte ju en buskpion för många år sen och hade i min dåvarande trädgård. När jag flyttade så ville jag inte lämna den, så den fick stå hos min vän A som hade kolonilott i väntan på att jag skulle få en trädgård igen. Den fosterhemsplaceringen föll mycket väl ut, när jag fick min lott för 9 år sedan hade den vuxit sig så stor att den fick stanna.

Underbart är kort (jag är nästan 1,60 ;O) så det gäller att passa på om man vill se den blomma, på nån vecka är föreställningen över.

Nu åker jag till London, askmolnet verkar ha skingrats tackochlov, och besöker Chelsea Flower Show, något jag drömt om i många år.

Hoppas ha med mig bilder när jag kommer hem! Och kanske lite annat?

Lånar lite Berglin igen. Nu fnissar jag ganska igenkännande åt den här…

I dag har min dotter firat sin födelsedag, fast hon fyller ju egentligen inte förrän på onsdag. Solsken och en härlig dag ute på Djurgården.

Jag tror att varenda stockholmare och ett stort antal besökare var ute i dag, fullt på alla uteserveringar och massor med folk överallt.

Vi firade med brunch ute på Djurgårdsbrunns värdshus och där fanns det här fina lusthuset. Tänk vad härligt det skulle vara som kolonistuga.

Genom en god vän lyckades jag halka in på en kurs i engelska för kolonister. Tre gånger har vi träffats, i går var sista gången och då sågs vi i Tanto Norra koloniområde här på Söder i Stockholm. Det har varit riktigt skoj, mest för att få träffa kolonister ifrån andra föreningar men också för att lära sig lite vad saker heter på engelska. Nu vet jag att min motståndare på Kollitotten heter Ground Elder (kirskål alltså) till exempel. Ruskigt kallt har det varit alla tre gångerna, så även i går kväll – rundvandringen hade kunnat bli mycket längre om det varit varmt.

Jag hittade två sorters bostäder som jag inte riktigt kände igen. Den första bilden är ifrån Tantolunden, man undrar lite vem som ska bo i jätteholken. Albatross? Trana? Eller kan det  vara ämnat för en uggla? Eller en alternativ kolonistuga kanske?

Den andra fanns hos en kolonist och var avsedd för ”solitairy bees” alltså singelbin. De jobbade tydligen på egen hand och hörde inte till någon kollektiv kupa. En sorts uteliggare?

Sen en bild från i morse, om det  var kallt i går kväll i Tanto – när jag steg upp singlade det stora flingor till marken utanför mitt fönster, som tur var blev de inte liggande särskilt länge. Nu räcker det väl?

Det var verkligen i sista ögonblicket jag lyckades komma till Kungsträdgården och se den berömda körsbärsblommen. Det snöade rosa blad över oss och det mesta låg redan på marken eller i den stora fontänbassängen. Men det var vackert i alla fall.

I kollitotten är flädern fälld och det tog några timmar att klippa ner alla kvistar i en säck, så att den kan komma med i containern som kommer nästa helg. Det ska bli skönt att städa undan lite gammalt bråte. Dessutom ser det ut som om jag får blommande narcisser i år – det gläder mig, det har bara varit blad tidigare från de gammaldags narcisser jag fått av goda vänner. Jag ser fram emot att de slår ut!

Häggen slår ut nu! Enligt min tidsuppfattning så ska det hända om tidigast 10 dagar…

Hur kan det vara en sån vargavinter i sex månader så man tror att snön aldrig ska försvinna – och så plötsligt Pang! Allt på en gång! Men det är ju helt fantastiskt förstås. Kan vi få ha sommar nu i sex månader också? Minst.

Påskmiddag med lammstek, potatisgratäng och en underbar rabarber- och jordgubbspaj till efterrätt. Enligt uppgift är pajen ett av Hannu Sarenströms recept, fast jag hittade det via Coop. (och min dotter som läser Mersmak) Tack Hannu! Du inspirerar inte bara i trädgården.

Lammsteken serverades på ett fat som jag köpte för många år sen. En resa till Grekland och en båtutflykt till ön Skopelos.

I hamnen fanns en liten butik som sålde konsthantverk, bland annat väldigt vacker keramik. Dyrt tyckte vi och gick ut igen. Men tillbaka på båten satt vi och väntade på avgång då jag plötsligt kände att det där fatet måste jag ha. Så jag rusade av och hann till butiken innan båten gick. Aldrig har jag ångrat det. Varje gång jag använder det så minns jag den där  lilla vita staden som låg som en amfieteater runt hamnen med små vindlande stenlagda gränder.  Solen där på båtdäcket och hur nöjd jag var med mitt fina fat.

Det är jag fortfarande. Och jag drömmer om att åka tillbaka och köpa en skål också.