eller i alla fall resterna av honom, hittades i ett träsk i det inre av Småland skjuten av en tjuvskytt. Nu pryder hans krona en företagsentré.
Jag tror att det var en imponerande älgtjur och får lära mig att räkna taggar. Man räknar ihop på bägge hornen och det är inte bara ålder som avgör hur stor kronan blir, tillgång på mat spelar till exempel också in. Jag räknar till i alla fall 30 taggar.
Tänk vad man får lära sig – hela tiden!
Jag ser var du har varit.. jag har också träffat den älgtjuren!
Åsa i Skåne: Visst är den imponerande!
Älgar vet jag inte mycket om, känns skönt att dom inte finns här vid oss. Har hört läskiga historier om arga älgtjurar som jagar folk ända in till dörren. Fast det kanske bara är skrönor?
Åsa!: Det är ju stora djur – onekligen lugnare att träffa dem så här…
Fast har jag inte hört om nån som vill plantera in älg på Gotland?
En knäpp sak med älgar är att dom emmellanåt står ivägen för en när man kör bil. Fär ett par år sedan krockade vi rejält med en när vi var på väg från torpet in till jobbet i stan. Som tur var klarade mannen, jag och hundarna oss relativt välbehållna. Men bilen och takboxen dog……
Älgar är finfina djur, med dom hör endast hemma i skogen eller i frysboxen:)
billan: Vilken tur! Jag vet några som inte hade samma tur tyvärr, så det är ett problem förstås. I frysen är de inte dumma – och ännu bättre på tallriken, men hu, vad dyrt älgkött är här i stan, långt över 200 kronor kilot…