Den allra första buketten för året har jag plockat i kollitotten. Det kommer nog att bli många fler, jag tycker mycket om att göra buketter att ta med hem. De lyser så fint på köksbordet.
Jag ska försöka ta mig ner igen en stund på förmiddagen och rafsa vidare lite i rabatterna. Började i går, men som vanligt blir jag lite för ivrig, min (brutna) arm sa ifrån så jag gick hem. Men nu skiner solen och kanske kan jag bara sitta en stund med nosen mot solskenet?
Så roligt att träffa kolonigrannarna igen – det är lika roligt som de första vårblommorna!
Vackert!
Vilken lycka att ha en sådan fin koloni som du har på så nära håll, men ta´t lugnt med armen! Vasen är också jättesöt:)
Avundsjuk blir jag på dina biljetter och din trädgårdsresa, ser fram emot bilder så småningom!
billan: Ja, lite lyckost känner jag mig som just nu! (särskilt som armen börjar funka ;O)
Tillhör du de lyckliga som har en hel matta utav blå scilla? Jag drömmer, men de förökar sig med snigelns hastighet…
Åsa!: En ganska liten matta, typ dörrmatta. Ibland är jag orolig för att de minskar istället för att sprida sig. Om det känns så i år får jag börja plantera in tror jag. Men bakom mitt hus – där kan vi snacka om matta ;O)
Söt bukett att bli glad av. Kul att armen börjat funka så smått. Mina scillor förökar sig och tar upp mer av gräsytan för varje år. En har planterat sig i persiljan som för övrigt håller på att ta sig, jag var ju lite bekymrad och frågade er kunniga. Den tar sig!
Gunilla: Vad var det jag sa…