Varje gång jag kommer hem från Gotland är det likadant. Jag tittar vad det kostar att köpa hus, om det finns jobb…
Någon gång i livet skulle jag vilja ha det där vitkalkade huset på Gotland, med vackra fönster där ljuset faller in på gamla brädgolv. Att kunna vandra längs stränderna och leta fossiler. Och så en lite vild och vacker trädgård till. Tänk bara vad rosorna trivs på Gotland. Någon gång…
En kotte i Sala
En semesterledig tisdag har tillbringats hos faster och farbror i Sala. Det var en sommarvacker resa dit och vid vägen en skylt: Plantmakeriet! Å, därifrån som jag skickat efter jättevallmo! Bror svängde snällt in på den lilla avtagsvägen och jag såg för min inre syn hur jag skulle hitta fler vallmoplantor och kanske annat jag också ville ha, men – det var stängt på tisdagar! Av alla dagar!
Nåja, det var förstås väldigt trevligt ändå när vi kom fram till Sala.
080808
Stockholm firade med musik, vattenkrig, dans och allt vad det var. Det kändes som om alla var ute – hela stan sjöd av människor. Jag såg fyrverkeriet som höll på i 8 minuter och 8 sekunder. Första parkett vid Stadsgården (stannar ju helst på Södermalm :O).
Det var fantastiskt vackert men inte så lätt att fotografera med min kamera i alla fall. Så ni får tro mig på mitt ord – det var häftigt!
Vintertid…
Inte fullt lika kul som sommartid om ni frågar mig. Hjälp, så mörkt det blev på en gång! Nu får jag kämpa med att ta mig iväg på sånt jag vill göra och inte bara stanna hemma i soffhörnan. Jag hoppas att den "extra" timmen ska göra det lättare att komma upp i morgon för att åka med 6-tåget till Göteborg…
Vid en midsommarpromenad på Gotland (som i sig var en glädje – tystnaden, luften, skönheten i naturen) stod följande livsvisdom. Och det är väl så det är.
Midvintermörker
Det var mörkt och regnigt där på dagisgården, det gick inte att ta en enda bild… ni får tänka er småttingar med luciakronor och tomteluvor – hur söta som helst! Småtomtarna som jag känner deltog på olika sätt, den lite större sjöng Tipp-tapp och om pepparkakor – den lite mindre tomtenissen var mest intresserad av ljuset, det gick att stoppa i munnen… Som tur var förstås ett litet tärnljus med batteri.
Jag kommer ihåg en tidig Luciamorgon för många år sedan, när jag var 6-7 år och Lucia med batterier som hängde på ryggen. Pulsande i höga snödrivor för att lussa i grannhusen. Mamma var med och bar kaffebrickan förstås. Det var i Hälsingland, kallt och mörkt på morgonen, med massor av snö, i en mycket liten by som knappast finns kvar i dag. I ett av husen låg en vuxen son till sängs, sjuk och förlamad efter en misslyckad hjärnoperation. Men jag minns hans blick när jag klev in i hans rum, i vit särk och ljuskrona, och sjöng luciasången. Det är fint med ljusen i midvintermörkret.