Trots allt det vackra runtomkring så är försommaren lite av våldets tid.
Jag vill inte ha getingar som bygger bo där jag vill vara.
Gotlandsrosen
Det här är en ros som kommit från Gotland i en hink. Min odlarkompis U frågade om jag ville ha en vit ros från ön när hon fick höra om min vita rabatt. Javisst, sa jag, så rosen kom och hon trivs förträffligt i Stockholms innerstad. Gott och väl två meter hög, en stor vid buske som gärna skulle trycka ut madamerna intill till någon annan rabatt. Hon skjuter gärna rotskott och har nu fått en telning vid grinden. Hon blommar en gång under sommaren med ett otroligt överdåd och doftar underbart.
En gissning från min sida är att hon är en Maxima, men eftersom hon kommer från Gotland kan hon ju vara en av de omtalade biskopinnorna därifrån. Som knopp och nyutslagen med en svagt rosa ton men sedan vit. En Albaros är hon i alla fall med ett vackert, matt, grågrönt bladverk. Jag har försökt binda upp henne lite, det är som att delta i ett bättre (eller sämre?) kattslagsmål…
Dagens rätt
Så färska så de nästan skuttar ner i kastrullen! Kompisen U har odlingslott så det är där de växer. Mitt eget blivande trädgårdsland ligger fortfarande under presenning för att kväva ogräs…
Gott blev det efter tvätt och kokning, med lite smör, citron och en bit ugnsstekt lax! Och nej, jag åt inte upp rosenskäran men det var nära.
Östersund glöder
Just hemkommen från Sveriges mitt – Östersund. En fantastisk höstdag med frisk luft och solsken över Storsjön. Överallt glödde lönnar, björkar och rönnar i rött, gult och orange. Det var otroligt vackert! Och ändå kom jag att tänka på följande rader av Stig Dagerman:
Äntligen
har jag mött en drömprins!
Men jag avstod faktiskt från att kyssa honom – läste nånstans att kronprinsessan Victoria sagt att det inte funkar, hon har provat. (och jag undrar så vad hon menar med det…)