Månad: oktober 2009

Bredvid de fina, glada pumporna som jag visade härom dagen finns nedanstående helt underbara varelser. Jag tycker att de är jättefina och roliga (och antagligen busgoda)! I år måste man ju stå ut med sammanblandningen  av Allhelgonahelgen och Halloween – de inträffar faktiskt samtidigt. Annars tycker jag att Allhelgona är en vacker helg när vi minns de som inte längre finns ibland oss. Halloween är ju mera skoj och maskerad. Men som sagt i år är det samtidigt. Därför – ha en fin helg! Happy Halloween!

Överallt finns det pumpor numera. På tv lagas pumpasoppa och stora och små pumpor finns att köpa nästan överallt känns det som. De är väldigt fina men jag tycker nog inte att det är så överdrivet gott med pumpa – med undantag för de här som finns i bageriet på min gata.

Jag tror att de är jättegoda! Dessutom tycker jag att det är trevligt att de ser så glada ut – oftast är ju pumporna lite läskiga…

Hela min omvärld lyser i gula och röda toner. I går åkte jag buss och det var en riktig skönhetsupplevelse. Björkarna lyste guldgula, rönnarna glödde i rött, ekarna i en dämpad mattgul kulör och en massa träd och buskar som jag inte vet namnet på, ackompanjerade förtjänstfullt.

I övrigt har klockan ställts om och min person tar en  tråkigare gestalt – vaknar för tidigt på morgonen och är följaktligen jättetrött redan klockan halv åtta på kvällen. Nu är det tungt fram till december, mörka november är en prövning.

På min gård lyser klätterhortensia i guld – ett försök att pigga upp?

Knorrsjuka, fläskfrossa eller baconpest – välj själv! Men nu är svininfluensan över oss! Dottern är sjuk och frågan är väl om man hinner bli vaccinerad innan det är dags. För jag tänker vaccinera mig – av ren solidaritet – själv brukar jag inte få influensa.

Fast jag kan inte påstå att jag ser fram emot att ligga själv hemma med feber heller om det är så att jag blir sjuk innan dess.

Jag lånar en bild av min vän Tomas Södergren som är fotograf och hoppas att det är ok!

Be careful out there!

På mitt gnäll om höstmörker och depparväder. Än blommar höstanemonen så hoppet är ju inte helt ute…

Snart är oktober slut och det har gått otroligt fort. Vart tar tiden vägen?  Och varför mäter vi tid så exakt?

Snart är det vår… Jag har berättat om min teknik att helt koncentrera sig på att tiden går, exemplet tandläkarbesök har hjälpt mig mycket – ”snart går jag nerför trapporna igen och då är det över”.

Tiden går, fortare och fortare för varje år känns det som. Min mamma har en teori – när man är liten säg 5 år – är ett år en femtedel av hela livet, klart att det är långt! När man är lite äldre, som min mamma då är ett år en 89-de del, det går fort…

Nu har min mamma turen att bara fylla år vart fjärde år, så nästa gång blir hon bara 22 och ett halvt…

Vilka färger det kan vara på hösten! Härom kvällen på promenad i koloniområdet träffade jag på det här trädet. Jag vet faktiskt inte vad det är, men det är en otroligt fin färg! Det kan ju faktiskt vara vackert på hösten! Fast nu längtar jag mest ut i svampskogen, jag tror att de står där och bara väntar på mig alla trattkantareller. Men det blir nog inte av den här helgen heller…

Har suttit hemma och jobbat i dag och när jag slänger en blick genom fönstret så snöar det! Jag kan inte påstå att jag blev glad över åsynen. Känner snarare att nu gäller det att tänka på något annat, så är det nog snart vår igen. Jag brukar använda den tekniken när jag ska göra något jag inte så gärna vill. Till exempel besöka min i-och-för-sig trevlige tandläkare. Varje gång jag går dit så tänker jag att snart går jag nerför trapporna igen och då är det över! Tiden går ju alltid oavsett vad som händer.

Så när jag tittade ut nästa gång var det sol igen och inte ett spår fanns kvar av det där som virvlade i luften innan.

Men det är väl att hoppas för mycket att det inte kommer tillbaka snart!

När jag var yngre gillade jag inte Hortensia. Jag tyckte att den var för mycket. För stora blommor, för grälla färger…

I dag förstår jag inte hur jag kunde tycka så. Hortensia är en underbar växt i många olika former. Tänk klätterhortensia med vita blommor i spets, den vackra syrénhortensian med sina rodnande blomklasar på sensommaren, eller sammetshortensia kanske den vackraste av dem allihop. På min gård växer stora buskar av hortensia på bägge långsidorna av husen, rosa på den ena och blå på den andra.

Men de är nästan som allra vackrast nu när de börjat torka, vissna och skifta i fantastiska färger. De gröna bladen skiftar i vin och rost och blommorna blir åldrade i grått. Otroligt vackert!

Annars har jag just haft veckans skönhetsupplevelse när jag såg reprisen på trädgårdsfredag. Solrosor tillsammans med ”Fields of gold”, fantastiskt vackra bilder som fick dröja kvar. Vad skönt det var! Jag vill för övrigt också få leva med en Gustav Mandelman och bo i ett vackert hus på Österlen, med vacker utsikt och ett lugn i tillvaron. Baka bröd och odla blommor och kryddor. Avundsjuk är väl ordet…  Tack Svt för att ni gör ett så vackert, stämningsfullt och faktiskt roligt trädgårdsprogram!   Och om nu Gustav Mandelman- modellen inte finns att få, så kan jag tänka mig en Tareq ;O)

Ps. Läser att min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren tycker att Gustav är nästan för glad och vill veta om inga bekymmer finns. Men du, de hittade ju en mördarsnigel!