Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
I våras fick jag någon idé om att jag ville ha blå anemoner under äppelträdet. Tror att påsen jag köpte innehöll 20 knölar som pillades ner under trädet. Jag hade nästan glömt bort alltihop, men i dag fick jag syn på en blå anemon!
Den är väldigt vacker tycker jag och nu hoppas jag förstås att det ska komma ett par till. Men det kanske är att önska för mycket…
Man kan inte få för mycket klematis heller! Det här är det senaste tillskottet en italiensk Clematis viticella. Hon heter Hanna och har just slagit ut sin första blomma där hon står vid min portal. Där ska hon få växa tillsammans med rosen Madame Alfred Carrière som är blekt rosa, nästan vit. Det kommer att bli fantastiskt vackert tror jag, om något år när de hunnit växa till sig lite.
Jag har inte haft någon riktig tur med klematis tycker jag, kanske placerar dem på fel ställe. Men jag ger inte upp, det är bara att prova igen. Jag tycker bäst om de småblommiga och inbillar mig att de inte är lika kinkiga som de storblommiga.
Jag tror inte att man kan få för mycket lavendel! Jag som gör små sticklingar varje vår och sätter ut i slutet av sommaren, har nu fått så mycket att jag nänns plocka för att göra en krans. I år blir det nog tio nya små plantor som snart ska få komma ut i rabatterna. Jag har vit och faktiskt rosa lavendel också men de är lite tama. Kanske skulle de bli vackrare om man satte dem mitt ibland de blå? Såna I-landsproblem kan man fundera en lång stund över…
har synts i kollitotten. Slottsträdgårdsmästaren undrade härom dagen vart fjärilarna tagit vägen och de flesta intygar att det är ont om dem. Själv har jag nästan bara en sorts vita fjärilar (mal? ;O) men i dag dök det äntligen upp en mer färgglad kamrat.
Jag fick lurpassa en lång stund innan den hade godheten att slå sig ner på en vit borstnejlika så att det kunde bli en bild.
Den är vacker, men jag vet inte riktigt vad det är för sort. Någon sorts nässelfjäril kanske?
Jag har strött ut hundratals (tusentals? de är små) vallmofrön för att få rosa vallmo. Men jag hinner inte se dem! Jag får bara se frökapslar – eller möjligen röda vallmo som jag inte sått…
Nu är frökapslarna väldigt vackra men ändå!! Ska det vara så? Måste jag vänta till nästa år, när de här fröna blivit blommor? För varje sån här kapsel innehåller massor av frön men frågan är – blir de rosa? Jag tror att de här var det när de blommade, jag hittade bladen på marken…
Nog är det väl en gråsugga..? Men den ser lite prickig ut, intressant var den i alla fall! Det är minsann inte bara smultron som tilldrar sig intresse för mindre besökare i kollitotten.
Som många andra damer har jag namnsdag i fruntimmersveckan, närmare bestämt på Magdalenadagen.
Jag brukar ha tur med vädret och kunna fira den med ett mindre kalas i kollitotten. När jag var liten (6 år säger min mamma) så fick jag en tårta med smultron på, den minns vi som var med på den tiden. I dag blev det en variant på det temat. Vi plockade säkert 3 dl smultron i min stora rabatt där plantorna bildar en tät undervegetation.
Det var busgott!
Tog en promenad på lunchen och gick förbi en torghandel med blåbär! Bor man i stan där det är långt till blåbärsskogen så blir det till att köpa. Undrar om nån ger sig ut och plockar blåbär bland alla myggor i år?
Blåbär med lite socker och mjölk – det är gott och fick bli mellanmål i eftermiddags. Eftersom jag kom hem med en liter blåbär så fick det bli muffins också – jag har inte smakat än men de ser ganska goda ut tycker jag.
Min semester är slut – men inte sommaren hoppas jag. Sommarens planer om att gjuta i betong har inte blivit av, än i alla fall.
Lite inspiration hittade jag på Rosendal. Jag tänker mig ett fågelbad som går att använda tillsammans med gatsten och jag tycker att det är jättesnyggt med inläggning av sten eller mosaik. Jag gillar särskilt den översta bilden. Men det undre badet med sjöstjärnan är ju bra, det blir något att stå på för de små fåglarna. Nu blir inte gatstensläggningen av i år så än hinner jag fundera!
Jag måste ju besöka Rosendals trädgård varje sommar, sen jag äntligen fick en egen trädgård blir det inte lika ofta som då jag inte hade någon…
Jag tror att det här var årets första besök, lite för sent för att njuta av rosenträdgården som nästan blommat över. En stor ”rosvälta” hittade jag där och blev tvungen att ta en bild, för att varna mig själv om inte annat – de kan bli ruskigt stora!
Jag vet inte hur det blivit med Rosendal sen Lars Krantz lämnade för att bli kung i Ockelbo (nej, han är nog inte släkt med den där prinsen trots allt), de har lite svårt att hitta formen tycker jag ibland. Den där riktiga passionen saknas lite tror jag.
Det gick inte att plocka blommor än, efter alla regn ville de titta över blomsterfälten. Men i caféet finns fortfarande många frestelser och i plantboden och butiken likaså.
Det jag tycker bäst om är nog ”Täppan” som Lars Krantz skapade till kulturhuvudstadsåret 98, den ändrar utseende varje år men stämningen finns kvar. De smarta, fina redskapsskåpen och sittplatsen under träden, odlingsbäddarna runtomkring och det fina växthuset från Gotland. Så skulle jag vilja ha det… och jag är inte ens i närheten… än…
