Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Inte blev bilden så bra, svårt med en enkel kamera i mörkret.
Så egentligen är den kanske inte mycket att publicera,men det var ett så fantastiskt mörker med månen som en liten tunn skära och aftonstjärnan klart lysande.
Som sagt min bild kan inte mäta sig alls med verkligheten – men ändå – det var lite magiskt…såg ni?
När jag var 14 år eller nåt sånt stängdes Nalen, ett riktigt klassiskt musikställe i Stockholm. Jag ville väldigt gärna gå dit och lyssna på favoritbanden som spelade då, (Tages och Mascots var det säkert) men det fick jag inte för mina föräldrar. Pappa lyssnade inte alls på mina argument om att det var allmänbildande att ha varit där ;O)
Nu är jag stor och Nalen är ju öppet igen så jag kan gå så mycket jag vill! Senast alltså i onsdags på Hanne Boel. Lite besviken blev jag att de hade ställt ut stolar så att man skulle sitta.
Det är ju inte lika roligt, svårt att svänga loss på rumpan så att säga, så jag valde efter en stund att ställa mig vid kanten där det fanns några danska tjejer som också tyckte att det var svårt att sitta still.
Det var en härlig konsert, det svängde ”meget godt” en orkester på 8 man och Mark Linn som ”background vocal”! Eagle-Eye Cherry som sjunger med henne på nya skivan hade skickat en hälsning från sportlovet i skidbacken och kom alltså inte. Men det gjorde inget när unge herr Linn var med!
Måste visa lite Berglin igen! En klar favorit!
Tänk så många ställen man hamnar på i jobbet! Plötsligt blev det Oslo hastigt och lustigt. Där var kallt och ruggigt med snö som rasade från taken, så trottoarerna var avspärrade.
Det trevligaste med Norge är dialekten tycker jag! Tog en bild för ordningens skull på ett fint hus. Tänkte gå fram och titta vem mannen var som stod staty men så glömde jag alldeles bort det…
Väl hemkommen var det semmeldags igen – nu blev det en i mera normal storlek. Fettisdagen är en trevlig dag! Jag såg inga semlor i Oslo – har de inte det?
Fast det ska jag nog göra i alla fall, har bokat mig på ett jympapass – inomhus! Utomhusvädret är inte kul! Jag vet att det finns de som gillar skidåkning och vinter men jag hör inte dit!
När jag var liten och gick i skolan i det inre av Gästrikland, hade vi skidtävling så här års. Det var obligatorisk närvaro och alla fick pris. 3 kilometer skulle vi åka och det enda jag fick göra hela tiden var att ta mig ur spår och släppa fram de andra. Mina tunga skidor var vallade med stearinljus och jag tror att det var 2 dm snö på undersidan. När jag äntligen kom i mål var det nästan mörkt och det var bara min snälla bror som väntade på mig där. Kall och frusen var jag och sen var jag ändå tvungen att gå upp och få pris – jag kom ju sist förstås. Året därpå upprepades alltihop…
För att inte tala om traumatiska fjällresor som vuxen, innan jag kom på att man kan säga nej.
Sol, värme och blommor – det är något helt annat det. Här en bild på den omtalade buketten från Makalösa Blommor! Nejlikan Burgund, bleka grårosa rosor och jag tror att de små heter vaxblommor.
Följande bild är från Rocky, Martin Kellermans självbiografiska serie i DN bland annat. Där läste jag den först och sen fick jag den skickad från en vän (tack C) och jag tycker att den är kul!
Ett lite annat sätt att se på åldrandet kanske. Extra kul att det är just Rocky, som rör sig här bland de unga, hippa söderborna. (Ängsliga skulle jag vilja säga men det är en annan historia).
Hur som helst – den är värd ett leende! Ha en skön helg!
Så heter den lilla blomsteraffären där min dotter köpte den vackra buketten som jag visade häromdagen. I dag kom jag dit.
Den ligger på Sveavägen 102 i Stockholm, intill Rådmansgatans tunnelbanestation. Och jag blev alldeles betagen! Vilket fint urval han hade och vilka buketter han gjorde!
Så jag gör gärna reklam! Jag ska ta en bild på buketten jag köpte när det blir dagsljus. Tills dess visar jag hans vackra tulpaner och den mycket vackra nejlikan som hette ”Burgund”.
Tänk jag trodde inte att jag tyckte om nejlikor i blomsteraffärer! Bara små fjädernejlikor som jag har i kollitotten. I blomsteraffärer brukar det ju vara jättetråkiga elegansnejlikor eller hiskeligt infärgade blå. Det här var verkligen något helt annat – ljuvligt!
och rosa ranunkel, som variation till vårens tulpanbuketter. Jag skulle gärna odla bägge sorterna men har förstått att det är knölar som ska tas upp och vinterförvaras.Och då blir det inte.
Härom dagen såg jag att jag kunde köpa bara vita ranunkelknölar i en påse, så det funderar jag på att göra och peta ner i en kruka.
Eller också kan man väl gräva ner dem och glömma bort dem, har man tur kanske de övervintrar? Värt att chansa på kanske.
Blå anemoner under äppelträdet? Vita ranunkler i den gröna krukan kanske, där den gamla krusbärsbusken tillbringat några år, men den kan kanske flytta ner i fosterjorden igen om trädgårdslandet blir av i sommar. Ständigt dessa beslut!
Nu har jag varit på bio igen. Och sett filmen om Benjamin Buttons otroliga liv. Huvudrollerna spelas av Brad Pitt och Cate Blanchett. Jag läste att den fått 13 Oscarsnomineringar och ett givet pris måste ju vara för Bästa smink! Man får följa Benjamin Button från att han föds som gammal och lever sitt liv i omvänd ordning. En helt fascinerande resa i tid och rum på nästan tre timmar. Jag ber att få rekommendera den!
” alt=”null” />
Alla hjärtans dag är trots allt en lite söt dag tycker jag – att tala om att man tycker om nån är ju fint.
En kommersiell succé och kanske inte alltid så rolig när man är ung och inga rosor får…
Jag fick en underbar, doftande bukett av min dotter! Tänk stjärnflocka mitt i vintern! En duktig florist (varför blev man inte det?) – anemon och hyacint i mörkblått, blommande blåbärsris, ljusrosa krysantemum och stjärnflocka och så en underbar askrosa ros – visst är det läckert?
