Gult är…fult?

Den uppmärksamme läsaren av den här bloggen (finns du?) har säkert noterat att jag inte vill ha gula blommor i trädgården. Det kan finnas små undantag t.ex små invandrade gullvivor och roliga små påskliljor som jag fått i present. Men annars håller jag mig till ett ganska strikt färgschema. Antagligen har jag förläst mig på ”Colour schemes for the flower garden” av Gertrude Jekyll. Inte för att hon inte tycker om gula blommor utan för att hon är så noga med färger.

I senaste numret av Allt om trädgård kan man läsa lite om såna som jag. Som bestämmer sig för vad som är snyggt och inte. Som tycker att blåa klot inte går att ha i år för nu ska det helst vara svart. Där nämner man Ulf Nordfjell som ett exempel på ”den goda smaken”. (Fast jag tycker att det går att ha blå klot, missförstå mig rätt!)

Nu tycker jag att Ulf Nordfjell gör jättefina trädgårdar men jag tror också att han tycker som jag – att i trädgården får man bestämma själv! Vill man ha små tomtar och grodor och väderkvarnar överallt så ska man ha det. Och tycker man att tagetes i glada färger och att gult och klarrött är härligt, då är det ju så!

För övrigt så inspireras jag mycket av Hannu Sarenström också, inte minst för hans lekfullhet.

Och jag njuter av att mina grannar inte är lika enkelriktade som jag! Samtidigt som jag tror att de tycker att min vita rabatt är vacker, utan att vilja ha en själva.

Vi gillar olika helt enkelt – ett uttryck som står för ganska mycket i dessa dagar, inte bara i trädgården!

Härligt!

Borta bra…

Ibland drömmer jag om att lämna den stressiga storstaden. En stuga på landet med åretruntträdgård känns lockande. Ett lugnare liv istället för att springa i rulltrapporna i tunnelbanan. Lantliv!

Men jag behöver inte så många timmar på en ort som Sollefteå för att förstå att jag nog ska stanna där jag är… (trots att jag behöver en större bostad, vilket är i princip omöjligt om jag vill stanna i min stadsdel).

Och när solen lyser in genom fönstret i min lilla lägenhet så ser det ju riktigt mysigt ut. Så just nu spinner jag ihop med Agnes Katt – hemma bäst! Till nästa gång…

Regn och val

Oj, vad det regnade under lördagen! Det var ”städdag” i koloniområdet och så länge vi jobbade med det höll sig regnet borta – men sen! Oj,det vräkte ner i flera timmar. Jag hade blivit lovad hjälp att ta ner halva flädern som håller på att växa in i rosbågen. Och alla bladlöss som hålls där gör att allt under blir alldeles kletigt…

När vi väntat i flera timmar ledsnade grabbarna och drog igång motorsågen i ösregnet. Flädern sågades bort innan jag hann få upp kameran. Tack för hjälpen!

I dag traskade jag till vallokalen och röstade och senare i dag blir det tåg norrut, några dagars jobb i Sollefteå väntar. Där har jag aldrig varit förut – en ny knappnål i Sverigekartan!

Istället för blöt fläder kommer här en bild från häromdagen. Några kvarvarande blommor från den fina bukett jag plockade på Slottsträdgården Ulriksdal och deras härliga självplock! Fylld rosenskära måste jag komma ihåg till nästa års fröinköp!

Min egen äppelfabrik

Det börjar bli dags att skörda äpplen! Röda och fina (de flesta) hänger de i trädet och väntar. Och trots att jag gallrat bort massor så finns det massor kvar. Ute på den riktiga äppelfabriken som jag skrev om nyss, kan man komma med kassar och musta sina äpplen. Då får man dem i bag-in-box och kan sen dricka äppelmust hela vintern. Så många äpplen har inte jag än (!) och ärligt talat vet jag inte om jag är så förtjust i äppelmust heller. Nä, jag gör nog äppelmos och fryser in klyftor till äppelpaj i vinter.

Och så tänker jag äta och dela med mig!

Äppelfabriken

Nu har jag varit på besök hos Äppelfabriken ute på Färingsö igen. Det är ett riktigt mysigt ställe! Ett nytt hus för caféet hade de fixat sen sist och där serverades en busgod äppelkaka! Den måste jag försöka hitta ett recept till.

Tyvärr var inte vinägern klar för året, men äppelgelé fanns det. Dessutom har jag bokat två flaskor glögg som tydligen ska vara nåt alldeles särskilt, förra året såldes den slut på 90 minuter! Så nu måste jag se till att komma tillbaka och hämta den! Men det ska väl ordna sig – nån bilburen ska jag väl hitta som vill fika där! (Annars går det att åka buss..;O)

Håhåjaja

För två helger sen var det ”Popagandafestival” på Eriksdalsbadet i Stockholm. Robyn spelade bland annat – sånt är kul!

Mindre kul är det förstås att en del av festivaldeltagarna irrar upp i vårt koloniområde och använder det som toalett bland annat.

Grannens grind och staket blev illa åtgånget och det ser fortfarande ut så här! Festivalledningen letar visst efter en snickare som kan återställa det hela…

Med tanke på att de var 30.000 besökare så ska man kanske vara glad att stugan står kvar?

Besök i Vinterviken

Det är fint nere i Vinterviken med mysigt kafé och odlingslotter. I dag har jag varit på besök hos vännen E som har en fin lott där.

Riktigt roligt var det, vi flyttade komposten och planterade om lite. (Tänk det hade man aldrig trott när man var 15 ;O) Antagligen borde jag vara nere i min egen kollitott och jobba, men ibland är det riktigt befriande att vara hos någon annan! Lite inspirerande att stå och fundera på var hon kan lägga plattor och vilka växter som kan passa var. Och så förstås trevligt i största allmänhet att umgås en stund – och som sagt fika därnere, det blev en jättefin kväll.

En vacker, skir, vit blomma växte hos henne och jag beundrade den men kände inte igen den.

– Vad är det här?

– Rädisa! Snygg va?

Vackrast just nu

Utan tvekan är min stora gråmalva vackrast just nu. Säkert närmare 1,80 hög (måste gå ner och kontrollmäta tror jag) med vita blommor och nästan som en stor gles buske. Och tänk, den har övervintrat från förra året! Tidigare har det inte gått, så i höstas gjorde jag inget särskilt utan trodde att jag skulle få köpa ett nytt exemplar till våren. För en gråmalva måste man ha! Människor på promenad stannar och undrar vad det är. Så då kan man stå där och malla sig lite ;O)  Lavatera thuringiaca ”Barnsley”.


Ibland

Visst är det konstigt? Ibland pysslar man med små frön, förodlar hemma i fönsterbrädan och planterar i små krukor, vattnar och tittar till. Det blir ingenting när man sätter ut dem på egen hand i rabatten. De bara tvärdör.

Eller så köper man fröer och sår ut på växtplatsen i rätt tid, väntar och väntar men – ingenting!

Sen finns det annat där man försökt ta bort, grävt upp, klippt i små bitar, verkligen ansträngt sig för att bli av med.

Men se! De kommer glatt upp igen året därpå, på konstiga ställen utan jord nästan, stora och välväxta.

Här är ett exempel! Spikklubban från förra året (jag trodde det var en änglatrumpet) giftig med otäcka taggiga frukter. Jag tog bort den för det finns så mycket annat man kan ha istället för såna.

Det kanske blir snyggt med kirskål som marktäckare? Håhåjaja.