Den sista vildmarken

Äntligen har jag varit på Årsta holmar, de små öarna som ligger i Årstaviken mellan Södermalm och Årsta här i Stockholm. Jag har länge velat komma dit men har man ingen båt så är det lite svårt.

Nu blev det av, en guidad tur dessutom som gav svar på växter, fåglar, historia och annat som är roligt att veta. De tre små holmarna har växt ihop och det går att vandra från den ena till den andra.

Här ville Stockholms centerpartistiske(!) miljöborgarråd(!) bygga kasino, sandstrand och krogar. Tror att han fått backa från det nu. Man tar sig för pannan!

Jag tycker inte att det ska byggas någon bro heller, för då ser det snart ut som i Tantolunden en söndagsmorgon. En del ölburkar och annat skräp finns redan efter dem som åkt över med båt. Däremot naturreservat och kanske fler ordnade turer dit.

Nåväl. En riktig vildmark, fallna träd, hackspettshål, fågelsång och gott om brännässlor. För några år sedan betades holmarna av får, men efter att några av fåren slaktats av nattliga besökare, så upphörde det.

Det enda ”odlade” som fanns var narcisser och ett gammalt fruktträd som stod kvar efter ett torp som tidigare legat där. Om man bortser från Årsta holmars gård, som är en kursgård, förstås.

En stor bäverhydda fanns att beskåda och avgnagda träd, det är gott om bäver i Stockholmstrakten. Det var en fin försommarkväll, fantastiskt att få komma dit och trots att tågen dundrade över Årstabroarna hela tiden och vi såg Tanto på andra sidan så kändes det ändå långt bort. Här är några bilder, tyvärr tagna med mobilen eftersom jag korkat nog  lyckades glömma kameran hemma.

 

Kollitotten fyller år!

Kollitotten har haft födelsedag! I 10 år har jag haft min lilla älskade plätt på jorden, det känns alldeles otroligt.

Det har förstås varit kolonilott mycket längre än så, Eriksdalslunden här på Södermalm i Stockholm firande 100-årsjubileum 2006.

Av de drygt 100 åren finns det spår – ibland när jag gräver kommer det fram gammalt trasigt tegel och jag tror att de första kolonisterna, som var arbetarfamiljer på söder, fick det som fyllnadsmaterial från det gamla tegelbruket Eriksdal som fanns här förr. När jag tittar på min lilla kollitott i dag så ser den nog inte ut som då, jag odlar inte för att få mat på bordet, mera rosor än potatis om man säger så.

Den har förändrats mycket på mina 10 år också, där det var förvildade snöbärssnår, självsådda häggar och blommande kirskål är det nu träd och rabatter. Kirsen finns kvar förstås den blir man liksom inte av med.

Kvar är alla tänkta projekt, ny spaljé till blåregnet, stenläggning under trädgårdsbordet, breddning av rabatten vid grinden, byte av delar av staketet, bamburidån…man blir liksom aldrig klar. Och det känns faktiskt härligt!

En mästare…

Vid Chelsea Flower Show i London 2009 hade Ulf Nordfjell skapat ett bidrag, inspirerat av Linné. Jag har sett många bilder därifrån och jag vet att han vann en guldmedalj för den. Han är fantastiskt duktig tycker jag som också sett några andra trädgårdar han gjort. En riktig trädgårdsMÄSTARE.

Nu har jag varit i Växjö några dagar och där fanns Linnéträdgården uppbyggd minsann. Så fantastiskt fin och fast den inte är särskilt stor så ryms där blommor och växter för hela sommaren tror jag. I den vita delen blommade vita löjtnantshjärtan och snöbollsbuskar. Senare kommer vit stormhatt såg jag. Klematis i blått ackompanjerat av blå nepeta och blå violer. Oj det var så fint alltihop och placeringen vid sjökanten var härlig. Möjligen kunde de bygga en liten bullervall upp mot vägen…

Växjö (har jag förstås besökt förut) var en fin stad med vackra parker och promenadstråk längs sjöarna och natur- och fågelreservat alldeles intill. Det var roligt att kunna besöka den i lugn och ro utan att jobba…