Månad: december 2008

Ett gammalt år att lägga till handlingarna
Ett nytt år att skapa förhoppningar omkring

Gott Nytt År önskar jag både dig och mig själv – i såväl stort som smått.
Från fred i världen till att mina rosensticklingar ska ta sig.
Och allt där emellan.

Jag skulle ju visa upp min julgran, som jag köpte dyrt av den trevlige granförsäljaren om ni minns ;O).
Det var inte så lätt att få en bra bild på den märker jag. Så nu får det bli så här! Till vänster det "lilla"  pianot som jag tacklat undan en bit så att granen ska få plats.
Den är faktiskt vackrare i verkligheten, den är nog den snyggaste gran jag haft på många år…
Men min sonson, 4 år hann inte ens få av sig jackan på julafton innan han konstaterade att det inte fanns någon stjärna i toppen. Jag måste ordna det till nästa år…

Vita hyacinter är väldans vackert tycker jag och har därför köpt flera stycken. Bland annat en "multiflora" som den på bilden, alltså med många stjälkar. Jag tänker försöka spara lökarna och gräva ner i kollitotten sen. Det brukar bli bra, jag har provat förut. De blir glesare och gracilare och inte alls så julknubbiga som de är nu.
Men hur är det med doften på nutida hyacinter? Är alla försedda med svag doft? Jag som minns hur det kunde dofta i hela rummet förr, får stoppa näsan ända in i blomman nuförtiden för att känna någon doft.
Men vackra är de fortfarande.

En fin liten lykta inköpt i Köpenhamn och äntligen lyckades jag hitta en krok och få fram borrmaskinen.
Till jul hängde den där på väggen och lyste så vackert. Men – värmeljus känns tryggare än vanliga ljus, jag lämnar rummet utan att släcka dem!
Men det är de inte och det har jag ju hört men inte varit med om själv tidigare. Plötsligt var liksom hela lilla ljuskoppen övertänd och brann! Som tur var satt jag bredvid och såg när det startade för ganska raskt brann lyktan sönder. Jag hann ta den i nedre spetsen (där hade den inte hunnit bli så varm) och haka loss den, ta ut den i köket och lägga i slasken där ljuset slocknade. Rädd hann jag bli, men mest efteråt för om jag inte varit i rummet så hade ju lyktan ramlat ner intill soffan och ja – det hade kunnat gå fort!
Det inträffar ju en hel del bränder i juletid ibland avsiktligt ibland oavsiktligt anlagda. Jag ska nog bli ordentligare och släcka värmeljusen i fortsättningen…

Tänk att det alltid blir mitt i natten innan allt är på plats. Min fina gran har fått på sig ljus och pynt och har faktiskt egna kottar också. De är nog finast men nu är det ju en julgran.
När jag var tonåring följde jag med min pappa ut i skogen och valde gran, där grundlades väl idén om hur en julgran ska se ut.
Sen har det ju mest blivit besök hos granförsäljare. Men för drygt 10 år sedan bodde jag några mil utanför Stockholm – inte en enda försäljare i sikte. När jag frågade mina grannar så visade det sig att de gick ut i skogen och hämtade (läs stal) gran.
Jag följde deras exempel och hittade en fin gran som jag sågade av. Sekunderna efteråt fick jag en kvist i ögat. Det gjorde vansinnigt ont!  Somliga straffar Gud genast… Så numera köper jag gran igen.
En liten julängel som jag har haft sen jag var riktigt liten, får önska er en God Jul!

Jag brukar ju låna lite Berglins från SvD och nu måste jag göra det igen! Man FÅR skratta åt julen!

I år har jag verkligen gått på julkonserter och jag har en målsättning även nästa år att lyssna på mer musik!
Lördagen bjöd på en kontrastrik musikblandning. Christmas carols med "sing-a-long" kunde jag ju inte motstå! Allhelgonakyrkan ligger nära, kammarkören var mycket bra och det hela avslutades med min favorit "Hark".
Det har blivit mycket kyrkomusik och eftersom jag är ett guds barnbarn så tycker jag mycket om den musiken, inte minst när jag får sjunga själv ;O)
Men efteråt blev det bluesjam på ett annat ställe här på Söder. Bills Bluesband inledde (Bill Öhrström, gammal veteran) och sen klev det upp ett par riktigt duktiga gitarrister. Musik är härligt!

Ja skog och skog – det var på Mariatorget, ganska centralt i stan med andra ord. Julgransdags! Jag är en sån där hopplös julgransromantiker och vill ha Kalle Ankagranar, såna där som kan gömma ekorrar…
Varje år traskar jag runt och letar efter den perfekta granen. Ibland är jag sent ute och hittar bara vakruskor (för mina skånska läsare – granar som markerar vak eller isränna) då duger de bara som hörngran.
Nu trillade jag dit på en alldeles för dyr formklippt gran, lite för att granförsäljaren var en mycket charmig sådan…(läs snygg också:O). Han hade fixat det lite mysigt där med eld och kaffetermos.
Och granen kommer att bli jättefin! Jag lovar att publicera bilder när den blivit påklädd.
En jobbarkompis undrade för några år sedan: Har du julgran? Var ställer du den i din lilla lägenhet? Hon bodde i en trea och tyckte sig inte ha plats, min våning är mindre än så, betydligt mindre…
Men svaret var ju – bredvid pianot!
Dessutom snubblade jag över en spånkorg, en sån där som de hade som mangelkorg, barnsäng eller vedkorg förr, den blir fin med julklappar i.  En äldre man på bussen utbrast uppskattande – Titta, mormors spånkorg! När han fick höra vad jag betalat tyckte han också att det var ett fynd!

Ett program jag följer på torsdagskvällar. Lite fånigt att tipsa om kanske när det bara är ett avsnitt kvar. Men jag gör det ändå.
Det går att se på nätet och jag gissar att det kan komma i repris. Ett program om fem människor som mitt i livet får en dödlig sjukdom, vi får följa dem och deras anhöriga under ett drygt år. Det låter kanske inte så kul? Inget i stil med kärlekskranka bönder eller skridskoåkande kändisar direkt. Men jag både gråter och skrattar när jag ser det, ett helt fantastiskt fint program.
Och det är ju på riktigt! Så här är ju livet!
Kristina Lugn har skrivit " Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad."
Och det kan man ju också fundera på en stund.