Nu var det länge sen jag skrev något här igen. Det har blivit höst under tiden.
Den stora nya rabatten jag nämnde är nästan färdig, till vänster syns det lite påbörjat, måste hitta pil eller hassel till den flätade kanten och det är nog inte färdigplanterat än. Jag tänkte visa en bild i vår när jag ser hur allt klarat sig, nu är det mest blöta blad.
Ett inbrott till har det varit, med dyrt besök av glasmästaren. Nu börjar jag göra höst, tar hem allt som inte ska övervintra där nere och ställer undan grill och utemöbler. Det känns alltid lika sorgligt.
Men samtidigt är det skönt också att vila lite och hinna längta efter trädgårdsarbetet igen.
Jag borde väl visa en bild på hösten och det kanske jag gör en annan dag. Just nu ville jag hellre visa den här bilden från i somras, den andra juli ”sommarens vackraste dag” när Kollitotten var fylld av vänner som ville dela den dagen med mig.
En av besökarna hade klätt sig i matchande färger som synes. Som alltid när det gått lite tid blir jag förundrad – ser det verkligen ut så där? Är rosorna så där stora? Det gäller att minnas det vackra.
