Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Jag har tidigare berättat om mannagrynen som planterat i en odlingslåda hos mig. Blandade sommarblommor visade sig framför allt innehålla rävsvans som skuggar allt annat i lådan. Undertill står andra små blommor på taniga stjälkar, morötter och rödbetor lever i en skuggvärld.
Så nu måste de nog fällas till en bukett. Odlaren själv tycker att de är tjusiga tror jag, nöjd med det storslagna!
Nästa år ska vi nog välja nåt annat…
Efter en hektisk vecka med båt- och flygresor blev det en fredagskväll hemma på Södermalm. En otrolig föreställning hemma hos Britt Edwall i hennes vardagsrum, med mycket skratt och funderingar. Möjligheten att ”yla i en söderstuga” gick ju inte att missa! Efter det en trevlig middag på klassiska grekkrogen Dionysos. Vill du kan du läsa mer om ”Alla ropa 3”, klicka här, det pågår några veckor till.
Det är ”lilla vaktmästaren” som gör honnör på bilden. Notera hennes jättefina Stomatolskylt på kavajslaget. Sen en liten miljöbild.
Tänk att få bo så – i en röd liten stuga med trädgård till mitt i stan! Så billigt var det inte förstod jag, uppvärmningen kostade nog en hel del, men ändå! Undras hur man ska kunna ta sig dit?
Jo jag vet, det var ju i förra veckan jag var där. Men jag måste förstås visa en bild på deras gråsuggor! Jag börjar känna mig som en samlare som fotar gråsuggor överallt. I Stockholm har vi lejon och i Visby har de lamm, men i Halmstad hade de förstås en fisk! Visst är det en lax?
Nu åker jag till Oslo. Ska kolla om de också har gråsuggor och i så fall – hur ser de ut?
Jag har varit i Halmstad några dagar och jobbat. Där har jag varit förut (förstås) och tycker att det är en söt liten stad. Att jag skriver förstås beror på att jag reser en hel del i jobbet och ibland tror att jag varit i varje stad i Sverige. Det har jag inte, men det skulle vara kul att ha en karta med nålar. Jag ska kanske ska starta en? Det kanske finns en fiffig virtuell på nätet eller nåt…
Nåväl. I södra Sverige är ofta husen tegelröda, här i Stockholm är de ju nästan alltid putsade, jag tycker att det är fint! På en innergård hittade jag en liten kombinerad blomster- och inredningsaffär, med delar av sortimentet uppdukat ute på gården.
Och vilken gård! Det kändes lite som de små oaser jag hittat i Köpenhamn. Trevliga Fröken Kreativ själv kom från Stockholm och hade flyttat till Halmstad för några år sen med familjen, så vi pratade lite om för- och nackdelar med småstad kontra storstad. Jag blir nog kvar i min hemstad men en sån här mysig gård skulle jag gärna vilja ha!
Förra veckan besökte jag Kulturhusets tak här i Stockholm. Jag visste knappt att det fanns ett tak där, tror att jag hört nåt om jympa. Men däruppe fanns terass och restaurang!
Anledningen till besöket var att författaren Hanne Vibeke Holst var där för att prata både om böcker och om en ny pjäs hon skrivit för Stadsteatern. Pjäsen handlar om oppositionen i Ryssland, om en kvinnlig journalist som skriver på ett sätt som kanske inte uppskattas av regimen. Känns det igen? Anna Politkovskaja..?
Jag har läst nästan alla hennes böcker, den senaste ”Drottningoffret”, valde jag som bok i läseklubben senast. På fredag får jag höra vad de andra tyckte om den.
Men det var kultur på fler sätt i Kulturhuset ; Låt tusen blommor blomma hette en utställning om odling. ”Urban odling och dess olika former. I kombination med en urban köksträdgård och balkong på Kulturhustaket.” Jag måste helt enkelt gå tillbaka en annan dag!
Jag lånade ut min kamera till sonsonen, snart 6, som var på besök i kollitotten och han fotograferade av hjärtans lust. Det är han som odlar rävsvansar också så det stänker om det! Tänk vad bra det är med digitalkamera, både när han tar 100 bilder och när jag själv petar med 5 på samma motiv…
Det var så roligt att se hans bilder, de såg ju inte likadana ut som mina riktigt. Här kommer ett litet urval. Frågan är om inte hans konstnärliga blick är bättre än min?
Om nu Ernst har mött libbstickor som sett honom i ögonen så kan jag meddela att jag har en lilja på gården som möter min blick! Jag är ju ungefär en halvmeter kortare än Ernst men liljan är ändå imponerande hög. Och doften sen! Den fyller hela vår innergård.
Det finns bara en lilja och det är kanske tur annars blev det nog bedövande starkt. Den står intill en rosa hortensia och det är riktigt fint. Annars finns som vanligt flitig lisa och tagetes i glada färger i rabatterna och dem visar jag inte på bild…
Jaha, nu har de flesta börjat jobba igen tror jag. Trångt på bussen, mer folk på tåget och mycket fler bilar på gatorna igen. Dags att sätta på sig skor istället för sandalerna, men strumpor får vänta ett bra tag till.
För mig tar sommaren slut i augusti, kvällarna blir mörkare, skolan börjar igen. (Nej, jag går inte i skolan längre men den där terminsstarten finns i kroppen tror jag). Gråsuggelivet startar liksom igen…
Fast det är ju ganska kul också! Vännerna kommer tillbaka till stan, det dyker upp filmer som man vill se på bio (snart, hoppas jag) Bondens marknad och kulturfestivalen drar igång. Snart får jag börja sjunga igen också.
Och i dag fick jag ett fniss när jag hittade en gammal SvD på jobbet – Berglins – vilka underbara skildrare av den moderna svenska folksjälen! Jag lånar och skickar vidare!
De enorma plantorna som jag visade bild på för ett litet tag sen var det ingen som visste vad det var. Nu har det uppdagats att det är rävsvans. Lite märkligt att ha en sån planta i en fröblandning med sommarblommor kan man tycka. De andra blommorna syns nästan inte alls under de här meterhöga jätteväxterna.
Nåja, plantören själv (snart 6) verkade nöjd med sitt storartade odlingsresultat och det är ju det viktigaste.
Själv är jag nöjd med att de inte är perenna…
Jag har länge drömt om att kirskål ska bli lika efterfrågat som ruccola så att jag kan öppna självplock på kollitotten! Antagligen kunde man till och med få betalt för den i så fall. Fast jag kan tänka mig ett mycket lågt pris om man tar med rötterna ;O) Jag menar ruccola är ju dyrt. Fast när det hette senapskål var det inte lika efterfrågat. Kanske måste även kirskål få ett läckrare namn?
Hur som helst. I våras fick jag en burk maskrospesto i present! Den var jättegod, tack E! Och det går lika bra med kirskål, fick jag veta. Så för alla er som kanske har en eller annan maskros eller kirskålsrackare, så har jag hämtat upp receptet som var från Coop! Gissningsvis blir det godast med späda blad…men det kommer det ju hela tiden…
Skölj maskrosbladen och torka dem väl, gärna med hjälp av en salladsslunga. Lägg allt utom oljan i en matberedare och mixa. Häll i oljan i en stråle medan du mixar. Smaka av.
