Vardagskvällar blir det inte mycket gjort i kollitotten just nu – förvärvsarbete tar alldeles för mycket tid och det blir mörkt tidigare och tidigare på kvällarna. Så det är på helgerna det ska ske – grävandet!
Runt mitt körsbärsträd har det vuxit aklejor och smultron mestadels. Men i år har kirskålen tagit över helt. Jag sållade jorden då när jag planterade trädet och tyckte att det var ett befriat område, men med kirskål är det ett ständigt ställningskrig.
Förra helgen grävdes alltihop bort (ja, inte trädet). Några få aklejor har jag sparat fast det egentligen inte behövs, de dyker ju upp överallt på egen hand. Mängder av kirskålsrötter försvann i alla fall. Nu i helgen hade jag med mig lite lökar som jag tänkte sätta under trädet så länge, i väntan på att bestämma vad jag ska plantera.
Jaha, det blev bara att gräva igenom alltihop igen, med en hel kasse full med rötter som resultat. Jag sållade jorden och lyfte upp kantstenarna också när jag ändå höll på. Men det växer ju ett körsbärsträd där så det är inte helt lätt att gräva rent.
Den fula gröna plastkanten är ett försök att hålla kirskålen ute, inte vet jag om det hjälpt precis. Den fick komma tillbaka på plats igen eftersom den ändå var där. Nu har jag planterat bland annat iris och hyacinth och hoppas att det blir vackert i vår. Men jag gör mig inga illusioner, jag vet vad som lurar under ytan…
