Jaha. Jag som tyckte att det skulle bli så skönt att komma hem och vila, fick istället stanna en dag till i Gävle… Och eftersom torsdagens arbete skulle starta klockan 7 var det bara att sova kvar. Inte blev väl förkylningen så mycket bättre av att traska på blåsiga gator och leta hotellrum. Det fanns liksom inte plats i härbärgena, till slut fick jag sista lediga rummet på ett litet hotell – rum nummer 13. Jag har bott på många hotell, i många olika prisklasser och det här var nog tyvärr ett av de värre. Lukten av mögel och fukt slog emot mig när jag öppnade dörren – tack och lov att det bara var en natt.
En sockerbagare
här bor i staden… Fast jag tror inte att man får något hur snäll man än är (…och är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du gå…) och antagligen får de stygga också handla. Det är liksom pengarna som avgör. Men jag tycker hur som helst att det ser trevligt ut med kakorna som hänger i fönstret. Inte har jag bakat några själv inte. Kanske att jag slår till och gör en pepparkakscheesecake lite närmare jul. Och jag borde åka ut till Rosendal och köpa bröd. Deras goda kavring har blivit ett måste på mitt lilla julbord.
Nu börjar det närma sig jul. Men jag ska passa på att njuta av julmusik den här helgen och inte jaga upp mig över allt annat jag borde göra.
I morgon luciafirande på dagis – det är mysigast med små tomtar, lucior och tärnor! Kanske att jag kan komma iväg på ett Luciatåg med Adolf Fredriks musikklasser på lördag och sedan julkonsert på söndag. Det ska bli jättehärligt!
Midvintermörker
Det var mörkt och regnigt där på dagisgården, det gick inte att ta en enda bild… ni får tänka er småttingar med luciakronor och tomteluvor – hur söta som helst! Småtomtarna som jag känner deltog på olika sätt, den lite större sjöng Tipp-tapp och om pepparkakor – den lite mindre tomtenissen var mest intresserad av ljuset, det gick att stoppa i munnen… Som tur var förstås ett litet tärnljus med batteri.
Jag kommer ihåg en tidig Luciamorgon för många år sedan, när jag var 6-7 år och Lucia med batterier som hängde på ryggen. Pulsande i höga snödrivor för att lussa i grannhusen. Mamma var med och bar kaffebrickan förstås. Det var i Hälsingland, kallt och mörkt på morgonen, med massor av snö, i en mycket liten by som knappast finns kvar i dag. I ett av husen låg en vuxen son till sängs, sjuk och förlamad efter en misslyckad hjärnoperation. Men jag minns hans blick när jag klev in i hans rum, i vit särk och ljuskrona, och sjöng luciasången. Det är fint med ljusen i midvintermörkret.
Allhelgonadagen
En vacker tradition tycker jag, att besöka kyrkogården och tända ett ljus för dem som gått före oss.
Att minnas en stund. I kväll lyser det så vackert av alla små gravljus, av alla minnen.
Ur led är tiden…
Ja, så farligt är det kanske inte. Jag har kommit ihåg att ställa om både väggklockan, armbandsuret, väckarklockan och mobilen. Till vintertiden – som gör att solen går ner strax efter klockan tre på eftermiddagen…
Men – det finns tydligen hopp! Innan solen gick ner siktades de här små vännerna. I den Linnérabatt som Södra Årstalundens koloniförening gjorde till Linnéjubileumet härom året.
Gråsuggornas tid är inne
Och med det menar jag alla svartklädda, bleka svenskar som myllrar på stan, i bussar och tunnelbanor.
Det verkar som om de alla är på väg till en begravning, svarta kappor och jackor, svarta byxor och skor. Ibland kan de pigga upp sig med något grått…
Kommer ni ihåg?
Den här annonsen som ville sälja vitaminer, ritad av Jane Bark?
Mamman i den röda jackan (med apotekspåsen med vitaminer, diskret reklam…) med barnet i gul regnjacka lyser upp hela bilden. (Det fanns en annan bild också, inifrån en buss som är ännu tydligare.)
Mamman i den röda jackan (med apotekspåsen med vitaminer, diskret reklam…) med barnet i gul regnjacka lyser upp hela bilden. (Det fanns en annan bild också, inifrån en buss som är ännu tydligare.)
Grågrågrågrå…
är november. Inte så lätt att se ljuset i mörkret just nu. Men min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren har en fototävling som jag deltar i – tillsammans med gud vet hur många…
Hade nog aldrig trott att jag skulle delta i en fototävling, men det kändes ändå lite roligt att vara med.
”SNÖKAOS”
Inte kom jag iväg till Göteborg i går inte. Men en dag på Arlanda blev det i alla fall…
Det såg bra ut när jag anlände. Hade tittat innan om mitt flyg skulle vara försenat men det såg ok ut. Vi fick gå på planet som skulle starta vid 11.30. Väl placerad med säkerhetsbältet på berättar kaptenen att vi fått en "slot-tid" om två timmar men att man hoppades komma iväg innan dess. Det gjorde vi inte. Vi satt i vårt plan i två timmar, sen rullade vi iväg en bit och det verkade hoppfullt. Men se då var det ett tekniskt fel på planet, vi fick rulla tillbaka och så småningom kliva av igen.
Tack!
Rara Åsa på Gotland som tar så jättefina bilder har tilldelat mig ett pris. Det första jag får och jag blev riktigt glad!
Det ska delas ut till fem andra bloggare och jag försöker: