Månad: februari 2010

Blev som sagt inspirerad av filmen Bright Star och scenen med hyacinthavet. Så jag blev tvungen att läsa på lite.

Hyacinthoides non-scripta heter den engelska som doftar och tydligen inte är så vanlig i Sverige. Den spanska kusinen (H. hispanica) är nog betydligt vanligare. På nätet hittar jag några odlare som beklagar sig över att den tar över helt! (Undrar om den kan kväva kirskål?) De finns i blått, rosa och vitt. Det är ju vackert vilket som, men just den blå har ett särskilt skimmer över sig tycker jag. Det är möjligt att jag fått en romantisk överdos just nu – men ärligt talat jag tror att jag behövde det!

Bilden kommer från filmen. Längtar du också efter fält av blå blommor? Eller för all del en helt fantastisk scen med narcisser så rekommenderar jag Bright Star som motvikt till all snö. (I dag stod det på DN:s förstasida att lokaltrafiken SL uppmanar alla som kan att stanna hemma…)

Nu är vårtecknen jag skrev om häromdagen på plats hemma hos mig! Årets sucidala sticklingsgäng! När jag väl kom till Weibulls så var det rea, de kostade bara 10 kronor. Så då blev det fler förstås. Frågan är om det ökar möjligheten till att någon av dem överlever eller om det bara blir fler att glömma bort?

Nåväl! En rosa klockmalva (de vita finns tydligen inte att uppbringa, svåra att föröka sägs det) fick därför sällskap av en liten murgröna och en vitblommande hibiskus. Den där lilla småbladiga saken vet jag inte namnet på, glömde att skriva upp det för jag hade lite bråttom. Fast jag hann prata lite med den trevliga killen i kassan, jag tipsade honom om reportaget i nya Allt om trädgård som fanns till försäljning. Jag köper inte den så ofta, tycker den är lite trist om jag ska vara ärlig, men nu åkte den med eftersom det här numret hade ett reportage om Ulla Molins trädgård i Höganäs som ev. ska byggnadsvårdsmärkas. Han kände inte till Ulla Molin men berättade om en magnoliaodlare i Skåne istället.

Sen gick jag och sticklingarna på bio. Vi såg Bright Star som jag velat se ganska länge men inte kommit iväg på. Nu blev det av. Och scenen när den kvinnliga huvudrollsinnehavaren ligger i ett hav av blå klockhyacint var värd biljetten bara den.

Det finns inga bluebells-lökar att köpa i Sverige tror jag? Den spanska klockhyacinten kommer väl närmast – den står på inköpslistan nu. Högt upp!

Tittar på nyheterna och ser den deprimerande väderprognosen. Ja, alltså jag tycker att den är deprimerande, det kanske finns de som inte tycker det. Mer snö! Fler minusgrader! Hård vind! 2-3 decimeter nysnö i helgen! Mina vänner i Skåne som verkar helt chockade över sina uteblivna vårblommor, kommer att få mest tror jag.

Ja, jag vet att det är sportlov snart. Jag utsträcker mitt tålamod över vecka 9, Men sen är det slut! På tålamodet.

Bestämmer mig för att visa en bild på vårblommor! (fast inomhus)

Redan från början när jag kom i kontakt med Alla hjärtans dag, tyckte jag att det var något lite sorgligt med det. Då var det Charlie Brown (i serien Peanuts) som förgäves stod och väntade vid sin brevlåda på valentinkort.

Så småningom kom det till Sverige också, när mina barn gick i högstadiet var det utdelning av blommor. Och jag tänkte alltid på dem som inga fick…  Ni vet den där bedrövligt hemska visan på julgransplundringen – Skära, skära havre -”fy skam, fy skam för ingen ville ha´na”, den var ångestframkallande redan när jag var liten. Och det kanske är så det är, om man får rosor och middag och uppvaktning så är det säkert en härlig dag.

Av detta kan man förstå att dagen inte är den mest betydelsefulla i mitt liv precis. Men visst blev jag glad för det fantastiskt vackra hjärtat jag fick av min dotter! (från Makalösa blommor på Sveavägen i Stockholm förstås)

I vanliga fall brukar mina skånska vänner prata om alla snödroppar och all vår de har, i motsats till oss i Stockholm till exempel.

I dag var jag i Malmö. Huva så kallt det var! Och vad mycket snö! Så har jag aldrig sett Skåne förut. Inte en krokus i sikte!

Bilden tagen på väg från Sturup i morse. För övrigt verkar det omöjligt att komma i tid just nu oavsett transportsätt. Förra veckans tågresa till Göteborg var en rysare, i morse var planet till Malmö försenat en timme. Håhåjaja.

I helgen var jag på bio tillsammans med familjens större mannagryn som är lite över 5 år nu. Vi såg ”Linnea i målarens trädgård” som handlar om lilla Linnea som tillsammans med sin vän och granne Blomkvist (pensionerad trädgårdsmästare) åker till Paris och besöker Monets trädgård i Giverny. Jag har både läst boken och sett filmen flera gånger förut, det är en favorit. Dessutom har jag haft glädjen att besöka trädgården på riktigt också. Men det var inte förrän vid mitt tredje besök i Paris som jag fattade att det varken var långt eller svårt att komma dit.

När jag kom dit var det september och en hel del var överblommat, krassegången var mest grön och de flesta blommorna var i gula toner, vilket inte riktigt är det jag tycker bäst om. Men det var förstås en upplevelse ändå! Näckrosdammen med den gröna båten och japanska bron som är helt överväxt av blåregn. Monets fina hus där allt ser ut som när han och hans stora familj levde där.

Vid de tidigare parisbesöken har jag besökt muséerna där mycket av Monet finns – Marmottan som har många fina tavlor och framför allt Orangerimuséet där de stora näckrosmålningarna finns. Men som sagt besöket i själva trädgården dröjde.

Nu ska jag åka till Paris igen, i början på april den här gången och jag ser fram emot våren både i Paris och i Monets trädgård.

Och nu efter att ha sett filmen igen så börjar jag längta på allvar…