Inte så kallt längre…

Vilka varma dagar! Högsommar fast det bara är maj. Jag har inte riktigt vant mig vid värmen, det är fortfarande lite svårt att fatta att man kan lämna koftan hemma.

Kollitotten kan njuta av egna lila syrener och grannens fantastiska vita, de växer dessutom på tomtgränsen så jag får ta med en kvist hem.

”Min” stora buskpion blommar överdådigt hos vännerna som fick ta över den när jag var utan trädgård. Där fick jag också plocka med mig hem, buketten på köksbordet är ljuvlig.

Nu blommar dessutom blåregnet! I år är det många stora blommor med härlig doft. Stort tack vännen A som gav mig plantan för många år sen.

Nu är det gott att leva!

Kallt igen

Knappt hann jag glädja mig åt det varma och härliga vädret förrän det blev kallt igen. Aprilväder i maj. Idag snöade det en kort stund, sen sken solen en sekund igen. Men det var iskalla vindar, jag frös om händerna och gav upp.

Det gör däremot inte mitt gamla plommonträd, det blommar tappert i isvinden. Men nog är det mycket färre blommor i år än förr, så min ständiga undran hur länge det ska orka finnas känns aktuell igen. Vad tomt det kommer att bli när det är borta! Kanske borde jag plantera ett nytt äppelträd i närheten som kan ta över?

Var på Zetas häromdagen och insåg att ett träd på ”dvärgstam” ändå skulle bli drygt tre meter högt och det räcker bra i en koloniträdgård. Jag får fundera vidare.