Om trädgård, kolonilott, gråsuggor och andra funderingar över livet.
Jag fick en fantastisk blombukett häromdagen. Nu står den och är vacker på mitt bord.
Nejlikor, rosor och hortensia – jag säger bara Makalösa blommor på Sveavägen 102 i Stockholm. Vilka buketter och vilket urval! En ren njutning att bara gå in i hans butik!
Ha en skön helg alla besökare, själv har jag just varit uppe på vinden och rotat fram ljusstaken till köksfönstret Och snart ska jag packa upp den nyinköpta stjärnan. Det blir bra – med ljus i alla hus!
Det är lite härligt tycker jag, när blomsteraffärerna flyttar ut en bit på trottoaren. Glada färger och inspiration. I alla fall jag blir väldigt sugen att köpa med mig något hem och det är förstås meningen. Fast det är kanske svårt för synskadade? Men de måste ha ett elände i alla fall, jag är väldigt imponerad av hur de klarar att ta sig fram på stan, ensamma i tunnelbanan bland annat.
Men – för mig som ser – de höjer humöret, fast det känns lite för tidigt med tulpaner, det är mer vårblommor, jag är mest sugen på julrosor nu !
Den här lilla runda rabatten gjorde jag för en vit buskpion som jag fått i födelsedagspresent, tyvärr ville den inte komma tillbaka i våras, det blev bara en torr pinne kvar.
Nu vet jag inte riktigt vad det ska bli där – kanske ett nytt försök med en buskpion – men nu i sommar har jag flyttat över en massa fingerborgsblommor dit så länge. Hela min lilla trädgård kommer att vara fylld av fingerborgsblommor nästa sommar, jag ser bladrosetter överallt. Vilken tur att jag tycker om dem!
Tog en lång promenad i dag i solskenet. Genom Vitabergsparken ner till huset där jag bodde i mitten på 70-talet – det kändes väldigt länge sen. Och det är det ju också, ett annat liv. Tog ett varv förbi det lilla ekotemplet som ligger högt i parken med fin utsikt. Nyrenoverat härom året med en skylt om att vi ska vara rädda om det. Tyvärr är inte alla läskunniga, det var nerklottrat…
Ner längs kajen och suktade lite efter lägenheterna där, trots mina 25 år i kö kommer jag inte ens med på visningarna när något blir ledigt, men drömma lite kan man ju.
Avslutade förbi kollitotten där det allra mesta nu är visset – men New Dawn kämpar tappert vidare, den 21 november!
Man måste beundra livsviljan!
eller i alla fall resterna av honom, hittades i ett träsk i det inre av Småland skjuten av en tjuvskytt. Nu pryder hans krona en företagsentré.
Jag tror att det var en imponerande älgtjur och får lära mig att räkna taggar. Man räknar ihop på bägge hornen och det är inte bara ålder som avgör hur stor kronan blir, tillgång på mat spelar till exempel också in. Jag räknar till i alla fall 30 taggar.
Tänk vad man får lära sig – hela tiden!
Jag fyller mina dagar inte bara med arbete (fast en hel del går åt till det). I går sjöng jag med kören, i dag har jag varit på gymmet. Nu ska jag nog gå och sova (klockan är 21) för i morgon ska jag åka tåg klockan 5.21 och alltså kliva ur sängen kl 4.00. Jag blir trött bara jag tänker på det. Är inte hemma igen förrän klockan 21 igen. Det blir en lång dag och även om det går att vila på tåget så blir jag ganska färdig. Nej, jag är inte missionär, fast ibland känns det så ;O)
En liten blomma från kollitotten. Sist jag var nere såg de ut så här – undrar om de slagit ut nu?
Är på väg att titta på en segelbåt som goda vänner tänker ge sig ut på långresa i. Jag som är en riktig fegis är glad över att stanna hemma. Trots att mörkret lägger sig över oss – i dag som en stor blöt, grå filt – får man mysa lite över de små sakerna.
Som att TV-programmet Skavlan är så bra, i går kväll utan någon större konkurrens. I vanliga fall börjar ju Trädgårdsfredag efter en halvtimme…
Som att Spanarna i P1 är så kul att lyssna på.
Som att Slottsträdgårdsmästaren har en fototävling som man kan delta i fram till kl. 18 i dag. Jag har skickat ett bidrag, inte nedanstående förstås, utan ett annat. Gå in där och titta och rösta lite senare eller skynda dig att skicka en novemberbild!
Lite skönt är det också att ha bommat igen kollitotten för säsongen, latmasken i mig tycker att det är lite behagligt. Jag var där häromdagen och tittade till – och tog bilder!
Ibland är veckorna längre än vanligt…och extra skönt när det blir fredag. Kanhända är det för att jag blev vaccinerad mot den berömda grisfebern i går, som gör att jag känner mig lite extra grinig (grisig?) och kinkig i dag.
Man ska ju inte önska att tiden ska gå fort för det är ju själva livet som går – men ibland så önskar jag att det gick att snabba på lite. Så kunde andra tillfällen få vara längre istället! Som sagt jag vill bara ha ”ups” ! (se förra inlägget) Ett litet ljus i mörkret är den här lilla ringblomman jag träffade häromdagen.
När jag gick i gymnasiet för många år sen läste jag alla Peanuts (Snobben) böcker jag kunde hitta. Jag hade en klasskamrat som också samlade, han hade många… det fanns de som påstod att jag var en levande motsvarighet till Lucy (the crabbiest girl in the world) men det tror jag inte på – eller också har jag bara snällnat av med åren. Det fanns en seriestrip som följt mig sen dess, en som jag liksom känner igen mig i! I går hittade jag den efter att ha letat i många år. Ja, inte precis hela tiden…
Nåväl, här är den!
Ut i det grå! Det är ju inte kallt – bara grått! En långpromenad med färja över till Djurgården. Över 12.000 steg på min stegräknare.
Och det måste ju vara bra särskilt som jag inte kunde motstå en kardemummabulle hos Flickorna Helin och Voltaire vid Skånska gruvan. På väg därifrån såg vi stora fåglar i träden, med lite fantasi såg det ut som gamar som satt där och väntade, men när de sträckte på halsen såg vi att det var hägrar som förirrat sig lite, de brukar finnas lite längre bort i vanliga fall.
