Att vänta in sin själ

Någon har hävdat att indianerna sa att man måste göra det ibland. Sätta sig ner, andas och vänta på själen. För ibland flaxar den väldeliga och det är svårt att riktigt lyssna in vad den vill. Och även om man uppfattar vad den vill, så går det ju inte alltid att uppfylla önskemålen…

Men några timmar fick jag allt i helgen. En underbar, solig dag i sällskap med kottar, mossa, tystnad och kantareller. Det behövde jag kändes det som. Och så Madame Butterfly på Folkoperan, ett annat sätt att vila. Sitta tyst och njuta av vacker musik mår själen bra av också.

Och eftersom min vecka inte verkar innehålla så många andningspauser så var det skönt att hinna stillna lite.

 

Cobean blommar

Jag satte ju en Cobea (klockranka) i min tunna vid husväggen. Ja, tunnan har ingen botten utan är fylld med jord och till hälften nedgrävd i rabatten. Jag brukar ha luktärtor där med högst varierande resultat. Så när jag såg den här plantan så slog jag till.

Nu blommar den och kanske blev den lite oansenlig vid min gröna husvägg men den är vacker ändå. Vit fast med en ton av lime.

Trevligt med något som blommar lite sent när det mesta i min lilla trädgård börjar ge upp.

Solrosrekord

Fyra meter är den minst – solrosen som mannagrynen planterat i sin odlingslåda. De tittade till den i helgen, mycket belåtna med resultatet. Förra året var det ju de jättelika rävsvansarna i lådan, så frågan är vad de slår till med nästa år? En bönstjälk ända upp i himlen?

Blommor till bruden

Det är många bröllop just nu. Som vanligt är det inte jag som gifter mig (jag har kanske gjort mitt i den branschen?) utan det är min dotters väninnor. Jag är inte inbjuden varje gång men deltar ändå lite indirekt.

I veckan var det möhippa i Kollitotten. Den var så fint pyntad att den knappt stod att känna igen.

Brudbuketterna till alla bröllop (tre stycken så här långt) görs förstås av Makalösa blommor på Sveavägen 102, det är den finaste blomsteraffär jag varit inne i. Hans urval och färg- och stilkänsla är fantastisk. I dag hämtas det en ny bukett och jag väntar med spänning att få se en bild på mobilen.

Förra bröllopet hade ett lila färgtema. Här kommer en bild på den buketten, lila Hortensia och härliga rosor med sammetsband att hålla i…

Somewhere over the rainbow…

är en sång som jag tycker mycket om. Det är hoppfullt att veta att himlen alltid är blå någonstans högt däruppe och snart kommer det att synas igen.

I både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Häromkvällen ett hastigt skyfall över Södermalm, det blev att ta bussen istället för att promenera, och lika snabbt drog det förbi. Regnbågen var stark och lysande, svårt att avgöra var grytan med guldpengar fanns någonstans bland alla husen. Kameran låg hemma men mobilen var med.

Självplock i Ulriksdal

Tänk så härligt att få kliva in i ett hav av sommarblommor! Mörkröda och vita lejongap, mörkt lila heliotrop, mörkröda, gula och orangea rudbeckior och så vita, skira vippor av sommarljus. Så såg buketten ut som jag plockade på Slottsträdgården Ulriksdal härom dagen. I mitten hamnade en mörkröd rävsvans eftersom en av bukettmottagarna var lilla mannagrynet, strax 7, som odlade såna mycket framgångsrikt på Kollitotten förra sommaren.

Dessutom plockade vi majs, rödbetor, morötter, fänkål och annan kål av olika slag. Allt helt fantastiskt. Sen fikade vi förstås också, hur ska man kunna undvika det?  En busgod plommonkaka hittade jag.

Jag ber att få rekommendera ett besök! Nästa helg den 10-11 september firas Trädgårdens dagar, läs mera här!