Att vänta in sin själ

Någon har hävdat att indianerna sa att man måste göra det ibland. Sätta sig ner, andas och vänta på själen. För ibland flaxar den väldeliga och det är svårt att riktigt lyssna in vad den vill. Och även om man uppfattar vad den vill, så går det ju inte alltid att uppfylla önskemålen…

Men några timmar fick jag allt i helgen. En underbar, solig dag i sällskap med kottar, mossa, tystnad och kantareller. Det behövde jag kändes det som. Och så Madame Butterfly på Folkoperan, ett annat sätt att vila. Sitta tyst och njuta av vacker musik mår själen bra av också.

Och eftersom min vecka inte verkar innehålla så många andningspauser så var det skönt att hinna stillna lite.