Idag har jag grävt upp alla potatisar, blasten började se trist ut så jag bestämde att det var dags (vi hade redan ätit upp hälften). Mannagrynen och jag planterade 10 stycken sättpotatisar och jag tycker att vi blev rikligt belönade. Det är som att gräva guld tycker jag. En liten trist sättpotatis skapar en hel bukett av fina potatisar.
Cherie heter den vackert röda som tyvärr tappar färgen när man kokar den. Men god är den!
Och färskare och mer närodlat blir det ju inte när man plockar upp, sköljer och kokar och sen äter – alltihop inom en kvart ungefär!
