Idag har jag grävt upp alla potatisar, blasten började se trist ut så jag bestämde att det var dags (vi hade redan ätit upp hälften). Mannagrynen och jag planterade 10 stycken sättpotatisar och jag tycker att vi blev rikligt belönade. Det är som att gräva guld tycker jag. En liten trist sättpotatis skapar en hel bukett av fina potatisar.
Cherie heter den vackert röda som tyvärr tappar färgen när man kokar den. Men god är den!
Och färskare och mer närodlat blir det ju inte när man plockar upp, sköljer och kokar och sen äter – alltihop inom en kvart ungefär!
Jag hade mitt barnbarn Ellen till hjälp vid en potatisskörd. Hennes kommentar; Oahh, va häftigt! Då harjag lyckats sprida lite odlarglädje. Jag odlar Casa Blanca, som är supersnabb och ibland är klar till midsommar även om jag sätter den i början på maj.
Vad kul Siv! Ja man hoppas föra över lite glädje och kunskap…