Kategori: Allmänt

I år har jag verkligen gått på julkonserter och jag har en målsättning även nästa år att lyssna på mer musik!
Lördagen bjöd på en kontrastrik musikblandning. Christmas carols med "sing-a-long" kunde jag ju inte motstå! Allhelgonakyrkan ligger nära, kammarkören var mycket bra och det hela avslutades med min favorit "Hark".
Det har blivit mycket kyrkomusik och eftersom jag är ett guds barnbarn så tycker jag mycket om den musiken, inte minst när jag får sjunga själv ;O)
Men efteråt blev det bluesjam på ett annat ställe här på Söder. Bills Bluesband inledde (Bill Öhrström, gammal veteran) och sen klev det upp ett par riktigt duktiga gitarrister. Musik är härligt!

Ja skog och skog – det var på Mariatorget, ganska centralt i stan med andra ord. Julgransdags! Jag är en sån där hopplös julgransromantiker och vill ha Kalle Ankagranar, såna där som kan gömma ekorrar…
Varje år traskar jag runt och letar efter den perfekta granen. Ibland är jag sent ute och hittar bara vakruskor (för mina skånska läsare – granar som markerar vak eller isränna) då duger de bara som hörngran.
Nu trillade jag dit på en alldeles för dyr formklippt gran, lite för att granförsäljaren var en mycket charmig sådan…(läs snygg också:O). Han hade fixat det lite mysigt där med eld och kaffetermos.
Och granen kommer att bli jättefin! Jag lovar att publicera bilder när den blivit påklädd.
En jobbarkompis undrade för några år sedan: Har du julgran? Var ställer du den i din lilla lägenhet? Hon bodde i en trea och tyckte sig inte ha plats, min våning är mindre än så, betydligt mindre…
Men svaret var ju – bredvid pianot!
Dessutom snubblade jag över en spånkorg, en sån där som de hade som mangelkorg, barnsäng eller vedkorg förr, den blir fin med julklappar i.  En äldre man på bussen utbrast uppskattande – Titta, mormors spånkorg! När han fick höra vad jag betalat tyckte han också att det var ett fynd!

Ett program jag följer på torsdagskvällar. Lite fånigt att tipsa om kanske när det bara är ett avsnitt kvar. Men jag gör det ändå.
Det går att se på nätet och jag gissar att det kan komma i repris. Ett program om fem människor som mitt i livet får en dödlig sjukdom, vi får följa dem och deras anhöriga under ett drygt år. Det låter kanske inte så kul? Inget i stil med kärlekskranka bönder eller skridskoåkande kändisar direkt. Men jag både gråter och skrattar när jag ser det, ett helt fantastiskt fint program.
Och det är ju på riktigt! Så här är ju livet!
Kristina Lugn har skrivit " Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad."
Och det kan man ju också fundera på en stund.

Så värst mycket julsprit brukar det inte bli i mitt hem. Inga snapsar till sillen eller så. På julafton dricks det mest julmust.
Men förra året fick jag för mig att det skulle vara gott med ett glas portvin, till den Stiltonost jag fick i julklapp från jobbet. Och det var det. Så skapas traditioner. Här har alltså inhandlats både Stilton, portvin och pepparkakor att ha under osten. Varför ett portugisiskt portvin heter Grådask kan man ju fundera över – men det passar onekligen bra i stockholmskt vinterväder. På Vin och sprit vet man, så om någon mer än jag undrar så har ni nu svaret här nedan. Gott är det tycker jag! (bakom gömmer sig en glöggflaska – det är också gott på julafton, men lite för sött för min smak egentligen…)

Grådask har funnits sedan mitten av 1800-talet, då det var ett av de bästa portvinerna i vinhandlare J. D. Grönstedts sortiment. På den tiden såldes det under namnet Very Old Superior Red Portwine, men blev snart döpt till Grådask i folkmun. När namnet Grådask registrerades 1906 hade det redan varit i bruk i 50 år. Historierna om hur namnet kom till är flera.

Grådaskig etikett?
Det sägs till exempel att en av Grönstedts anställda myntade namnet eftersom han tyckte att etiketten var så trist. Det berättas också att det krångliga namnet Very Old Superior Red Portwine gjorde att folk hellre bad att få köpa vinet med den grådaskiga etiketten. Ytterligare en historia berättar att grådask var en benämning på de vanligt förekommande portvinsförfalskningarna under 1800-talet. Om detta stämmer måste Grönstedt haft ett speciellt sinne för humor eftersom han gav namnet åt sitt finaste portvin.

Ursprungligen importerades portvin i så kallade portvinspipor, stora långsmala träfat på cirka 520 liter. Från piporna flyttades vinet till firmans egna fat varifrån det sedan tappades på butelj efter behov. Grådask tappades i Sverige fram till 1996, men tappas i dag i portvinets hemstad, Vila Nova de Gaia, i Portugal.

Grådask – en tawny port som passar perfekt till grönmögelost, desserter med apelsin, mandel eller nötter samt till både ren choklad och chokladdesserter.

Julmusik är som sagt något alldeles speciellt. I går en luciakonsert som nog inte riktigt motsvarade förväntningarna.
Adolf Fredriks musikklasser som brukar ha en alldeles underbar luciakonsert i Globen var i år utspridda på flera ställen, alla utsålda så vi lyckades tyvärr inte få biljetter.  Misstänker starkt att Idol-såpan trängt undan dem – de kan antagligen betala mer…  Beklämmande.
Men i dag blev det bättre. Julkonsert med Maria Magdalena motettkör i Maria kyrka och det var jättefint! En mycket bra kör och ett fint varierat och sammansatt program. Dessutom deltog en harpist – vilket vackert instrument det är! (Om man nu blir en ängel så småningom och får sitta på en molntuss och spela harpa – det kunde vara värre…)

Några mil utanför Örebro, på besök vid en industri. En av de anställda berättar om midsommarfesterna som hölls förr, för brukets personal. Han pekar var långborden dukades upp, var midsommarstången stod, hur det var dans och hur många som kom – familjerna var större då. Fast han pratar om förr för drygt 30 år sedan, det låter som en berättelse av Ivar Lo tycker jag.
Om brukspatron och arbetarna, statarna på torpen runtomkring för betydligt längre sen.
Dammen fanns nog då också. Den här decemberdagen speglar sig bryggan i vattnet och "cigarrerna" vid strandkanten ser alldeles oberörda ut – som om det inte är vinter utan bara tidig höst… Ibland står tiden stilla.