En kotte i Sala

En semesterledig tisdag har tillbringats hos faster och farbror i Sala. Det var en sommarvacker resa dit och vid vägen en skylt: Plantmakeriet! Å, därifrån som jag skickat efter jättevallmo! Bror svängde snällt in på den lilla avtagsvägen och jag såg för min inre syn hur jag skulle hitta fler vallmoplantor och kanske annat jag också ville ha, men – det var stängt på tisdagar! Av alla dagar!

Nåja, det var förstås väldigt trevligt ändå när vi kom fram till Sala.

Iris

Nu blommar Iris för fullt! Svårt att avgöra vilken som är vackrast – den blå Iris sibirica (tror jag att det är, jag har fått den av mina förra kolonigrannar) eller den storblommiga Iris germanica "Al Segno" – en dyr rackare som ska blomma två gånger. Men det har jag aldrig lyckats få den att göra. Den är nästan för mycket…

Nu väntar jag på de vita.

Vackrare än så här blir det inte

Det tror jag inte i alla fall. Den här härliga, varma helgen avslutades med sommarkonsert med kören, underbara solister och en fantastisk orkester! Vivaldi och Mozart på programmet och – nej jag tror inte att det blir vackrare än så! Och vilken glädje att få vara med!

Buketten innehåller ros (Louise Odier), schersmin och salvia – sommaren är här.

Oj så bra!

Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.

Jag har sett dem för några år sen så jag var förväntansfull.

 Och det var härligt! Med en otrolig musikalisk bredd från Fröding till Jimi Hendrix och allt däremellan.

Den första rosen

Nu börjar min presentation av rosorna i min kollitott – en rosvecka som nog blir längre än en vecka. Så jag kanske hittar på nåt annat ibland också.

Först ut är "Salet" en absolut favorit (fast det är de nog allihop när jag tänker efter ;O)

Boule de Neige

Alltså snöboll heter den här rosen. Man har svårt att tro att den blir kritvit när man ser knoppen. En Bourbonros från 1867.

Även den här rosen remonterar och kan presentera enstaka blommor sent på hösten. Det är en ganska smal och rak buske hos mig, högre än 1,5 meter. Kraftiga taggar men inte så många. Blomskaften är veka så rosorna nickar lite. Fullt utslagen är rosen bollformad – ja, som en snöboll, och doftar härligt!

Alldeles ny

Den här rosen kom på plats i höstas och tanken är att hon ska växa på en rosenbåge vid grinden.

Hon heter Mme Alfred Carrière och är en Noisetteros från 1879.

En ny madame

Nu är det dags för Madame Hardy, en Damascenaros från 1832. Det här är antika rosor helt enkelt och fantastiskt att vi kan odla dem i dag också! Hon blommar bara en gång, nu och några veckor framåt, så det gäller att njuta. En hög buske över 1,50 och taggig förstås. Vilken doft och skönhet hon bjuder på!

Gotlandsrosen

Det här är en ros som kommit från Gotland i en hink. Min odlarkompis U frågade om jag ville ha en vit ros från ön när hon fick höra om min vita rabatt. Javisst, sa jag, så rosen kom och hon trivs förträffligt i Stockholms innerstad. Gott och väl två meter hög, en stor vid buske som gärna skulle trycka ut madamerna intill till någon annan rabatt. Hon skjuter gärna rotskott och har nu fått en telning vid grinden. Hon blommar en gång under sommaren med ett otroligt överdåd och doftar underbart. 
En gissning från min sida är att hon är en Maxima, men eftersom hon kommer från Gotland kan hon ju vara en av de omtalade biskopinnorna därifrån. Som knopp och nyutslagen med en svagt rosa ton men sedan vit. En Albaros är hon i alla fall med ett vackert, matt, grågrönt bladverk. Jag har försökt binda upp henne lite, det är som att delta i ett bättre (eller sämre?) kattslagsmål…