På mitt gnäll om höstmörker och depparväder. Än blommar höstanemonen så hoppet är ju inte helt ute…
Snart är oktober slut och det har gått otroligt fort. Vart tar tiden vägen? Och varför mäter vi tid så exakt?
Snart är det vår… Jag har berättat om min teknik att helt koncentrera sig på att tiden går, exemplet tandläkarbesök har hjälpt mig mycket – ”snart går jag nerför trapporna igen och då är det över”.
Tiden går, fortare och fortare för varje år känns det som. Min mamma har en teori – när man är liten säg 5 år – är ett år en femtedel av hela livet, klart att det är långt! När man är lite äldre, som min mamma då är ett år en 89-de del, det går fort…
Nu har min mamma turen att bara fylla år vart fjärde år, så nästa gång blir hon bara 22 och ett halvt…
Instämmer helt och fullt….vart tar tiden vägen???? Det värmer i höstmörkret med din fina höstanemon. I min trädgård blommar fortfarande småviolerna, och snart slut på oktober!
Må så gott i helgen!
billan: Detsamma billan! Vi får väl försöka stå ut i mörkret…
Nej, jag har inte tröttnat. Det här är tillåten gnällmånad och hela november också!
Tiden springer, och vi med den… Antar att det är ett bevis på att man trivs och mår bra, när tiden går fort.
Ha en go helg Katarina!
Gunilla: Bara att gnälla vidare alltså ;O)
Åsa!: Hopppas att det så… Ha en skön helg du också!