Tror att Gladiolus blivit lika oumbärligt på hösten som tulpaner är på våren, att köpa hem och sätta i vas alltså.
De här fick jag i fredags och de fyller upp hela mitt fönster och är hur vackra som helst. Jag har satt Gladiolusknölar nere i kollitotten – antagligen har de ruttnat i regnet…
När man köper med sig Gladiolus och ger bort så är det mycket sällsynt att mottagaren har en vas som passar. Det har inte jag heller men tror att jag ska slå till på en snart. De vita är vackrast (som vanligt) men de riktigt mörkröda är inte dumma de heller.
Och nästan jämt kommer jag att tänka på den där urgamla sketchen med Birgitta Andersson som ganska oförskämd expedit i blomsterhandeln Gladiolusen, där herr Pygmén (har jag för mig) kommer som kund och uppmanas att se upp för tröskeln…
Nån mer som minns?
Jag har köpt dem idag, fantastiska…. Nilla