Kategori: Allmänt

Jo, jag har nog sett såna här pallar förut men så gammal har jag väl inte varit… Ingenting som jag skulle behöva gå och köpa på många år än…

Vännen M som sålt sitt hus frågade om jag ville ha hennes trädgårdspall och jag tackade ja. Vilken tur! Den är suverän! Går att vända på och då sitter man bra. Men som den är på bilden är den helt otroligt bra, mjuk kudde för knäna och handtag som är lite hjälp att komma upp igen. Och inte har jag väl blivit direkt lastgammal än, men lite ledbruten och stel blir jag allt särskilt i början på säsongen.

Hur har jag klarat mig i 25 år utan den här? Och varför?

Eftersom jag hittade den här bilden som jag tog på trädgårdsmässan i våras. Titta vad fint man kan göra i betong! Tror att det är  en sån där form man använder för att göra gipsstuckatur med. Trodde nog aldrig att jag skulle bli så förtjust i betong – det var ju nästan ett svärord för några år sen…

Dags att putsa rosor med andra ord. De växer fort nu, rosorna, med fina skott. Jag har ju mest gammaldags buskrosor och dem behöver man inte beskära särskilt mycket. Bara putsa bort det som ser dött ut och snygga till lite. Det som verkligen behöver beskäras är lavendeln och min lilla måbärshäck. Nu går det så fort att det är svårt att hinna med. Jag tog utelunch i dag och det är sommarvarmt!

Jag måste säga att förvärvsarbete är överskattat – vilken tid det tar!  Jag skulle behöva/vilja vara i min trädgård hela dagarna. Fast just i dag ska man kanske inte klaga…lönen kom i dag…

Ett gammalt år att lägga till handlingarna
Ett nytt år att skapa förhoppningar omkring

Gott Nytt År önskar jag både dig och mig själv – i såväl stort som smått.
Från fred i världen till att mina rosensticklingar ska ta sig.
Och allt där emellan.

Jag skulle ju visa upp min julgran, som jag köpte dyrt av den trevlige granförsäljaren om ni minns ;O).
Det var inte så lätt att få en bra bild på den märker jag. Så nu får det bli så här! Till vänster det "lilla"  pianot som jag tacklat undan en bit så att granen ska få plats.
Den är faktiskt vackrare i verkligheten, den är nog den snyggaste gran jag haft på många år…
Men min sonson, 4 år hann inte ens få av sig jackan på julafton innan han konstaterade att det inte fanns någon stjärna i toppen. Jag måste ordna det till nästa år…

Vita hyacinter är väldans vackert tycker jag och har därför köpt flera stycken. Bland annat en "multiflora" som den på bilden, alltså med många stjälkar. Jag tänker försöka spara lökarna och gräva ner i kollitotten sen. Det brukar bli bra, jag har provat förut. De blir glesare och gracilare och inte alls så julknubbiga som de är nu.
Men hur är det med doften på nutida hyacinter? Är alla försedda med svag doft? Jag som minns hur det kunde dofta i hela rummet förr, får stoppa näsan ända in i blomman nuförtiden för att känna någon doft.
Men vackra är de fortfarande.

En fin liten lykta inköpt i Köpenhamn och äntligen lyckades jag hitta en krok och få fram borrmaskinen.
Till jul hängde den där på väggen och lyste så vackert. Men – värmeljus känns tryggare än vanliga ljus, jag lämnar rummet utan att släcka dem!
Men det är de inte och det har jag ju hört men inte varit med om själv tidigare. Plötsligt var liksom hela lilla ljuskoppen övertänd och brann! Som tur var satt jag bredvid och såg när det startade för ganska raskt brann lyktan sönder. Jag hann ta den i nedre spetsen (där hade den inte hunnit bli så varm) och haka loss den, ta ut den i köket och lägga i slasken där ljuset slocknade. Rädd hann jag bli, men mest efteråt för om jag inte varit i rummet så hade ju lyktan ramlat ner intill soffan och ja – det hade kunnat gå fort!
Det inträffar ju en hel del bränder i juletid ibland avsiktligt ibland oavsiktligt anlagda. Jag ska nog bli ordentligare och släcka värmeljusen i fortsättningen…

Tänk att det alltid blir mitt i natten innan allt är på plats. Min fina gran har fått på sig ljus och pynt och har faktiskt egna kottar också. De är nog finast men nu är det ju en julgran.
När jag var tonåring följde jag med min pappa ut i skogen och valde gran, där grundlades väl idén om hur en julgran ska se ut.
Sen har det ju mest blivit besök hos granförsäljare. Men för drygt 10 år sedan bodde jag några mil utanför Stockholm – inte en enda försäljare i sikte. När jag frågade mina grannar så visade det sig att de gick ut i skogen och hämtade (läs stal) gran.
Jag följde deras exempel och hittade en fin gran som jag sågade av. Sekunderna efteråt fick jag en kvist i ögat. Det gjorde vansinnigt ont!  Somliga straffar Gud genast… Så numera köper jag gran igen.
En liten julängel som jag har haft sen jag var riktigt liten, får önska er en God Jul!

Jag brukar ju låna lite Berglins från SvD och nu måste jag göra det igen! Man FÅR skratta åt julen!