Lustigt det där med alla uttryck på nysvenska. Plötsligt så hör man nya ord och rätt som det är använder man dem själv. Pimpa har jag hört några gånger, nu senast på TV, där skulle man pimpa sina gamla skor. Själv pimpar jag min kökslampa till jul med lummer och i år glasprismor, och antagligen har jag nu pimpat bloggen också. Men jag tycker att det låter utomordentligt fånigt!
DN:s utmärkta språkvårdare Catharina Grünbaum förklarar ordet så här:
”Man kan pimpa sitt badrum med nya inredningsdetaljer, man kan pimpa sin mobil med att lägga in en originell ringsignal till exempel. Man kan pimpa sin vardag med att unna sig något utöver det vanliga.
Att pimpa är att lägga till något extra.
Ordet är ett direktlån från engelskans to pimp – vad annat. Huruvida det har något att göra med substantivet pimp ’hallick’ och det tillhörande verbet pimp, bedriva ’soutenörsverksamhet’, är mer än jag vet, men det verkar inte omedelbart troligt. ”
Men lampan blev fin tycker jag…
Vilket lustigt sammanträffande, jag har en exakt likadan lampa ovanför mitt köksbord… fast den är utan pimp.
Din blev fin, nästa jul ska jag pimpa till min med, hi hi.
Billan: Lummer brukar min lampa få varje jul, glasprismorna är nya för i år! Man kanske kan ha röda sidenband virat i lummern om man vill? Fin är lampan som den är också – utan pimp…
Coolt pimpad! Och ja, röda sidenband tror jag blir even better! Suck, denna svengelska…..
Eva: Yeah, right!