Den här pionen har jag berättat om förut, men jag hann aldrig visa den på bild. Jag tar om det för ev. nytillkomna tittare!
Jag köpte den här buskpionen för drygt 17 år sedan, den blommade i min trädgård och när jag skulle flytta från huset så tog jag den med mig – det gick inte att lämna kvar den. Tre år stod den och förde en lite tynande tillvaro vid huset dit jag flyttat och när det var dags att flytta igen så måste jag ta den med en gång till. Men nu blev det till lägenhet utan trädgård.
Så jag ringde min vän A som hade/har kolonilott och bad att få ställa den i hennes trädgård tills jag kunde få en egen. Åren gick och den trivdes utmärkt i sitt fosterhem. När jag fick min kolonilott för sju år sedan, hade den blivit så stor att det inte gick att äventyra den med en flytt till. Det fick bli adoption och jag har besöksrätt ;O)
I år har den över 40 knoppar, den är närmare två meter hög tror jag och doften fyller hela omgivningen. Den är fantastiskt vacker!
Blomningen brukar vara över på en vecka – men vilken vecka!
Vilken fantastisk historia, 17 år!
Och vacker som bara den, synd bara att blomningen är så kort.
billan: Underbart är kort vet du, jag är bara 1,60 ;O)