När jag var 6-7 år bodde jag i en liten by i Hälsingland precis på gränsen till Dalarna. Det hade varit ett järnbruk där tidigare, gamla hus byggda av slaggsten låg längs björkallén. Där på tunet släpptes kossorna ut på sommaren och man satte upp grindar för att de inte skulle komma in i trädgårdarna och beta. Det var vita och ibland svartfläckiga ”kullkor” utan horn.
En liten blomma som hette backsippa minns jag från den tiden. Den var fridlyst så man fick inte plocka den, så jag satt på huk och klappade den i stället för den var alldeles len och mjuk.
I dag fick jag syn på en nästan likadan i en rabatt.
