I morse vid 10-tiden gick jag till mitt jympapass och det var så grått och disigt att det såg ut som november. Men inte riktigt – det finns en tunn spröd ton i luften, ett litet stråk av ljus som berättar att snart…
Och för övrigt var det faktiskt vackert på sitt sätt, lite melankoliskt, nordiskt kanske …
Men det var inget större siktdjup direkt, man hade kunnat höra mistlurar om vi varit närmare havet, nu hörde jag bara en ambulans.
Jag bor nära Södersjukhuset, i början när jag just flyttat hit hörde jag ambulanserna hela dygnet. Någon tyckte att det var otäckt, men det tycker inte jag. Det känns tryggt att veta att de är igång, dygnet runt om någon behöver deras hjälp.
För övrigt hör jag dem inte längre annat än när jag går ut.
