Rosor på taket

När jag besökte det fina lilla B&B-boendet på Runmarö för några år sedan beundrade jag förstås alla vackra rosor. Jag gillade bland annat den vackra ”Splendens” och fick en gren av värden för att försöka själv. Den rotade sig fint men sen hade jag nog för bråttom med att plantera ut den, efter vintern var den spårlöst borta. (Om du vill läsa om det besöket klickar du här)

Men när jag något år senare hittade samma ros i Zetas reahörna slog jag till. Drömmen var ju att den skulle bädda in min lilla stuga i skönhet. Förra sommaren blåste den ner, med hjälp av kolonigranne och kratta lyckades vi få hela grenpaketet upp på taket igen. Tittar man noga på bilden kan man också se grenar som är avklippta men hänger kvar och torkat. Vid mitt försök i våras att tukta den något, kunde jag inte dra bort det jag klippt utan jag fastnade i den extremt taggiga rosen och landade i rabatten – jag fick ge upp (och kravla mig upp).

Nu blommar den igen och är så där vacker som jag minns den från Runmarö, men så mycket doft tycker jag inte att den har. Nu har den så väldoftande sällskap så bristen är lätt att överse med. Den är så stor nu att den hänger ner på andra sidan taket och nuddar marken.

Två bilder lägger jag in här, lägg gärna märke till humlan som är en linslus på bild ett…

IMG_5006 IMG_5014

Regntunga skyar…

Oj, vad det har regnat och oj vad det ska regna i natt! Jag kommer inte att behöva vattna på ett tag tror jag. Tömde regnmätaren idag på förmiddagen och den var full – 45 mm påstod den. Gissar att det blir likadant i morgon. Rosorna vid grinden har börjat slå ut och hänger regntunga, jag fick nästan krypa på alla fyra för att komma in i dag.

Min vackra engelska riddarsporre, inköpt på Petersham nurseries (rekommenderar varmt ett besök där för dem som ska till London) börjar slå ut i regnet och står rak än så länge. Men våt…

IMG_4997

Blåregn

Mitt blåregn blommar just nu, det doftar fantastiskt. Det växer trots att jag aldrig gör något med det, klipper bort lite torra grenar ibland bara. Jag vet att man ska beskära men nånstans läste jag att det ska göras under vintern och det blir ju svårt. Så jag hoppade helt enkelt över det. Tänkte att de där fantastiska blåregnen som är flera meter höga nog aldrig blir beskurna och de verkar ju glada ändå.

Nu har min kolonigranne byggt en ställning på sin sida så vi ska se om vi kan skapa en blåregnsgång. Det vore ju härligare än att det kastar sig upp i syrenerna som det gjorde förra året…

IMG_4900

Iris

Det går fort nu, syrenerna har alldeles strax blommat över och tulpanerna har också gjort sitt för i år.

Som vanligt skulle jag helst vilja sitta på en stol i Kollitotten både dag och natt för att hinna med.

Nu blommar den blå irisen, med fler och fler blommor för varje år. Den lilla plantan jag fick av mina rara grannar växte till en stor rugge, som jag försökte dela med en spade efter några år men till slut fick ta fram en fogsvans för att lyckas få isär i tre delar.

Det verkar snart vara dags att ta fram sågen igen…

iris

Årets pionkaffe

Varje år blir jag bjuden på kaffe när den här fantastiska buskpionen blommar hos en vän.

Varför just jag blir bjuden är en historia som går några år bakåt i tiden, vill du veta så kan du klicka här.

Men det allra bästa är förstås själva pionen – en Paeonia Rockii om jag minns rätt, inköpt på Zetas för ungefär 25 år sen.

Den blommar bara en vecka så kaffet är en högtidsstund, där sitter vi omslutna av en fantastisk doft, den är alltså inte bara otroligt vacker.

Somliga har verkligen fått allt!

IMG_4855IMG_4858

 

 

Jamen såklart blev det vår också!

I kväll fick jag en fråga om jag fullständigt lagt ner Kollitott-bloggen. Och det kan man förstås tro, det har varit höst länge…

Men faktum är att jag tidigare i dag tog bilder och tänkte att jag måste posta ett nytt inlägg, så här kommer det!

Vad har hänt sen i höstas då? Massor förstås, det viktigaste (utöver att stugan numera är ett Fort Knox vill jag tro) är att ett nytt äppelträd står på plats.

Ett Amorosa igen, samma sort som det kaninerna åt upp, men den här gången på grundstam MM109. Information för trädgårdsnördar kanske, men det betyder att trädet ska bli ungefär 70% av ett stort träd i storlek.

Jag konsulterade experten Görel Kristina Näslund för säkerhets skull och hoppas och tror att det blir alldeles lagom i en liten koloniträdgård. Och tänk det blommar redan!

Sen har det förstås vuxit och blommat överallt, förgätmig(r)ejen  är överallt just nu, det är den allra vackraste blå färgen tycker jag. De gammaldags narcisserna Recurvus blommar, pionerna växer en decimeter om dagen ser det ut som.

Aklejorna börjar också blomma nu i alla olika färger och former.

Jordgubbslådan är förnyad, Mannagrynen har satt potatis i sin, det blir kul tror jag. Klematisen blommar och strax kommer blåregnet…

De som inte verkar ha klarat vintern är Gråmalvan, den måste ersättas för den är en favorit, och lavendeln är torr och risig även om den inte dött bort helt.

Några bilder kommer här och nu ska inläggen komma oftare igen är det tänkt!

aklej apple klem narc

 

Och så blev det höst…

Som sagt, en märklig sommar med mycket mer jobb och tid på hus än på trädgård. Tråkigt. Den senaste händelsen med en grävling (under mitt hus???) gjorde att jag nog tappade sugen för i år.

Nu får Kollitotten vila, snart är det nog vår igen och med den kommer förhoppningsvis lusten tillbaka. Till våren behövs det nya krafter,ny färg och ett nytt äppelträd!

Vi ses!

rosgrå

En knepig sommar…

Det har varit en regnig sommar. Mycket av det jag tänkte hinna i Kollitotten blev inte av. Bland annat för att jag hade ett inbrott i början av juli då nästan allt lösöre stals (filtar, kastruller, tallrikar, tekoppar och solhattar).

Strax därpå ett inbrott till med krossade fönster som kostade pengar. Det är lätt att tappa sugen – förra året hade jag tre inbrott.

Men det är ju roligt att ha en trädgård och i princip det enda sättet för mig att kunna ha en egen sådan är ju just i form av en kolonilott. Men – när det är som mörkast är gryningen som närmast!

Efter en hel del funderande och konsultation av vänliga vänner så är lösningen på plats!

Och jag är så glad och tacksam över den vän som kom med verktyg och kunskap och goda idéer och bil och som genomförde alltihop!

Numera är Kollitotten förvandlad till Fort Knox! (Och om det skulle gå så illa som min svärson uttryckte det ”nu återstår väl bara att de eldar ner den” då är det ett något helt annat)

Jag är glad! Kom an nu bovar och banditer!

knox

 

 

 

Medan en pysslar med annat…

Så passar somligt på att växa sig stort. Hur hög kan en stockros bli? Den här är närmare tre meter i ett ensamt majestät på en plats den själv valt.

Hortensian är inköpt i Barcelona för ganska många år sen på en resa med jobbet. 3 euro kostade den och måste förstås med hem, fast en del nog undrade vad jag sysslade med.

Och apropå syssla och pyssla – efter några inbrott i sommar så är det mycket fokus på larm och lås. Tråkigt men tydligen nödvändigt.

stros

 

 

 

 

 

 

 

hortense

Besök i tropikerna?

Eller i medelhavsområdet? Eller på Äppelfabriken i Hilleshög?

Äppelfabriken förstås – ett av mina favoritställen i Stockholmsområdet. Nu börjar det bli många som hittar dit, de har fått utöka sittplatserna så nu kan man hitta en stol på alla möjliga ställen i trädgården.

Vi hängde på låset och var de första gästerna så då passade vi på att placera oss inne i växthuset. Där är det jättemysigt att sitta under druvor, persikor och fikon i mängder.

Jag köpte med mig en liten burk närodlad fikonmarmelad, 6 meter närmare bestämt!

Och den pyttelilla rabarber- och jordgubbspajen var precis lagom.

Jag längtar redan tillbaka…

fig1peach1