Författare: Katarina

Jag har fått en utmaning av Åsa på Gotland om att berätta sju sanningar om mig själv och då vill jag i alla fall försöka…
– Jag är rädd för getingar, höjder, spindlar och djupt vatten bland annat…
– Men jag har inga större problem att tala inför många människor, ta blodprov eller att flyga (och det vet jag ju att många andra är rädda för, så det tröstar jag mig med när jag känner mig feg)
– Jag när en dröm att få ge ut en roman eller novellsamling, det har jag haft sen jag var liten och nu börjar det kanske bli dags att i alla fall försöka.
– Jag är uppvuxen i en prästgård på landet med fyra äldre bröder och funderar ibland på hur det format mig som människa (agnostiker och feminist..? ;O)
– Har insett att god sömn (jag är som en blunddocka) är en gåva och inte bara ett irritationsmoment som det varit tidigare i livet!
– Har ett piano som jag hela tiden tror att jag ska börja spela på – har inte börjat än!
– Har kortare lillfingrar än alla andra jag träffat, vilket är skumt!

Det var svårt! Och meningen var kanske också att alla inte skulle veta allt redan?
Nu ska man ge utmaningen vidare till sju andra – men jag hoppas att du som läser det här (Slottsträdgårdsmästaren, lilla b och billan kanske) och har en egen blogg nappar ändå! Och berätta för mig när du gjort det!

I morse vid 10-tiden gick jag till mitt jympapass och det var så grått och disigt att det såg ut som november. Men inte riktigt – det finns en tunn spröd ton i luften, ett litet stråk av ljus som berättar att snart…
Och för övrigt var det faktiskt vackert på sitt sätt, lite melankoliskt, nordiskt kanske …
Men det var inget större siktdjup direkt, man hade kunnat höra mistlurar om vi varit närmare havet, nu hörde jag bara en ambulans.
Jag bor nära Södersjukhuset, i början när jag just flyttat hit hörde jag ambulanserna hela dygnet. Någon tyckte att det var otäckt, men det tycker inte jag. Det känns tryggt att veta att de är igång, dygnet runt om någon behöver deras hjälp.
För övrigt hör jag dem inte längre annat än när jag går ut.

Eller så har de inte det, inte så mycket i alla fall. När jag tittar på bilden jag tog för en månad sen så kan jag se skillnad. En liten skillnad.
Jag tänkte ta en bild på dem i början av varje månad för att se hur de utvecklas – tittar man noga på den här bilden så kan man ana de vita blomknopparna.
I dag snöar det så då har jag ingen lust att ta någon bild, den här är från häromdagen. Innan vintern bestämde sig för att visa att februari minsann inte är någon vårmånad i Stockholm…
Och visst vet jag att det redan blommar snödroppar på andra håll och på andra gårdar, men det här är just de som står på min gård och ger mig hopp när jag går förbi.

Var inne i en affär och provade en tröja och fick syn på mig själv i spegeln efteråt…
Närmare änglagloria än så här kommer jag nog aldrig!
Några grader kallt ger torr luft och laddar mig med statisk elektricitet. Det gör ont att få smällar av dörrhandtag och allt vad det är.
Jag köper aldrig kläder i syntetmaterial för det gör det hela ännu värre. Men trots det slår det gnistor om mig ;O)

Björktrasten på min gård har fått ett äpple att äta på av någon vänlig granne. Den slutar mumsa när jag kommer för nära och flyger i väg.
Här på gården är det inte så stora variationer på fåglarna, mest sparvar, trastar och någon mes. Men två gånger har jag sett sparvhök (tror jag) och då har de slagit duvor!
Stor dramatik i det lilla!
Innanför fönstret sitter Agnes Katt och hackar tänder när hon ser de ”stekta sparvarna” så nära.
Jag är glad att hon inte går ut – jag har räddat fåglar ur kattklor många gånger i mitt liv och hon är ju inte hungrig precis. Mest lite sugen…

Tar en liten paus med te i bästa koppen. (lätt vanebildande ekologiskt Earl Grey som finns att köpa på Bönor och Blad)
Solen var framme i dag, det var länge sen, så jag tog en snabb lunchpromenad.
Ser att jympapasset på Friskis som jag tänker gå på, leds av en favorit. I kväll kören – alltid roligt!
Jag har haft en bra helg, med goda vänner, god musik, goda nyheter och god mat. Januari är slut, ett steg närmare våren.
Så ibland känns det ganska ok med en liten måndag…

Tveksamt om björkris verkligen är vackert i glada färger. Det skulle ju lika gärna kunna vara plast.
(Nu är man där igen och känner sig som ”det var bättre förr”. Det trodde man väl aldrig…)
Men det spelar ingen roll – jag tycker att det är fult, så det så!

För mig har det i hela mitt vuxna liv varit ett vårtecken när Weibulls börjar sälja sticklingar. I början på 70-talet hade de en liten butik på Götgatan dit jag och min vän A gick varje år och handlade. Klockmalva köpte vi bland annat, gula och röda fanns det mest då.
Jag har fortsatt att köpa klockmalva, för jag lyckas aldrig få dem att överleva. Varje år (eller nästan i alla fall) återvänder jag till Weibulls och köper en ny stickling av klockmalva. Numera oftast en vit eller rosa.
A lyckas få sina att bli stora och tjusiga så jag tror inte att hon går dit längre.
Årets exemplar blev rosa, de vita är tydligen svåra att föröka så de fanns inte i år och inte förra året heller.
Nu SKA jag komma ihåg att vattna och plantera om…

I det vinterbleka ljuset blommar mina orkidéer med en häpnadsväckande energi.
Jag som nästan inte tyckte om dem, de känns nästan lite konstgjorda, har insett att de tycker om mig och det är ju trevligt!
Eller rättare sagt – de accepterar den skötsel jag erbjuder. Bada i en hink några sekunder för det mesta en gång i veckan. That´s it!
I bakgrunden kan den uppmärksamme skymta det döende olivträdet – kan det bli vår så det får komma ut innan det helt gett upp?
Krukväxter är svårt tycker jag, det blir liksom inte som man tänkt sig. Ja, utom orkidéer då, för det hade jag ju inte tänkt mig alls.

En av mina favoriter sen många år är danska Hanne Boel (Jag gillar för övrigt flera danskor – Anne Linnet, Sanne Salomonsen och Lis Sörensen, de har alla en härlig stark utstrålning och gör skön musik!) Jag har sett henne på Grönan,Cirkus och Nalen bland annat. Nu kommer hon igen!
Ny skiva och konsert på Nalen den 25 februari. Då ska jag gå! Och jag hoppas att även Eagle-Eye Cherry, som sjunger duett med henne på nya skivan, kommer!
Nån som vill följa med?