Författare: Katarina

Det här är en ros som jag velat ha i många år, förra försöket slutade med en helt annan.
Så nu har jag äntligen lyckats få tag på henne och jag vet inte om jag är besviken…

Jag har semester, det är jätteskönt. I dag har jag småstädat i några rabatter, det har regnat och jag var ju på Gotland över midsommar.
Somliga saker växer väldigt fort! De där småplantorna som jag sparat lite för jag trott att det kanske var vallmo, åkte bort i dag. Det var inte vallmo.

Jag har aldrig sett den vita trädgården i Sissinghurst annat än på bild. Nångång ska jag förstås se den på riktigt har jag tänkt. (Alla tiokronor sparas numera till den resan, jag har ju varit i Kina nu).
Men jag har ändå en egen vit rabatt som en liten hälsning till Vita (lämpligt förnamn!) Sackville som skapade det berömda originalet.
I min vita rabatt, som är allra vackrast i skymningen, finns förstås vita rosor, vitt löjtnantshjärta, vit flox, vit pipört, vita riddarsporrar – som måste flyttas nu innan rosorna kvävt dem helt, och vit pion. På våren vita narcisser och på hösten vit höstanemon. Vitblommande silverarv som bottenplantering, tillsammans med tovsippa och lammöron. En vit stjärnflocka var inte vit nog utan fick flytta, i dess ställe har jag satt vita vallmo. De vita liljorna blev det inget med, jag får prova igen. En digitalis har planterat sig alldeles själv, de flesta i trädgården är rosa men det här exemplaret visste vad som gällde. Och blev alltså vit, sånt uppskattas!
Ps. Vit iris finns det också – det ser man ju på bilden…

Ber att få presentera Agatha – en Francofurtanaros från 1818 som jag fått av trädgårdsvännen A. Hon har drivit upp den själv så den är alltså inte ympad utan rotäkta. (Lite terminologi kan kanske vara kul?)
Jag var osäker på färgen och planterade henne lite undanskymt vid staketet, och där trivs hon riktigt bra. Hon är skuggtålig och robust, så hon får nog stå kvar där. Hon har dessutom skjutit rotskott som jag flyttat på och de verkar också glada. Det enda tråkiga är att hon hamnat under min fläder och där finns det bladlöss!!! De går inte att räkna om jag säger så, och det gör att Agatha blir lite kladdig. Men hon är tapper och verkar som sagt nöjd ändå och tanken är att hon ska få bjuda på väldoft och skönhet för dem som passerar mitt staket på promenaden.

Vet inte riktigt vad det är som är så himla kul med loppis. Jag kan i alla fall aldrig motstå en sån skylt, men jag handlar inte jämt får jag väl anföra till mitt försvar.
På Gotland fanns det också loppis förstås, här är fynden därifrån.

med rosor för den här gången. I mitt första inlägg här på bloggen, den första maj, så skrev jag att jag köpt en Souvenir de Malmaison. Nu blommar hon. Och visst är hon vacker! Hon är en Bourbonros från 1843 och är remonterande, ska alltså blomma om under hela säsongen.  Hon blir inte så hög, cirka 80 centimeter med en stark god doft.
Det var 11 rosor totalt! Två har dött och de är inte med på bild :O) en som myrorna knäckte tror jag och en som dog för att jag flyttade på den…

Jo, jag vet att jag har visat massor av rosor, alla som finns i kollitotten. Men jag har ju vänner med rosor också :O)
Hälsade på min vän A ute på Värmdö i helgen. När hon flyttade in i sitt hus för mer än 10 år sedan, tyckte jag (efter något år) att hon behövde en ros till sitt gamla äppelträd. Jag besökte den lokala trädgårdsmästaren och hittade honungsrosen Helenae. Det stod att det var en buskros och jag kontrollfrågade om inte det var en klängros. Nej då, det var en buskros försäkrade personalen och blev lite stött när jag ifrågasatte det.  Jag köpte den ändå och grävde ner den intill äppelträdet. Det är INTE en buskros.

Idag är det första maj och då hade jag ju tänkt att min blogg skulle vara igång redan. Men – jag får smygstarta lite nu istället.
Dagen har ägnats Konsumismen med besök i plantskola (och Ikea men det är en annan historia) Det är den nya lära som allt fler verkar bekänna sig till och idag således även jag. Så kan det gå.

Trots allt det vackra runtomkring så är försommaren lite av våldets tid. 
Jag vill inte ha getingar som bygger bo där jag vill vara. 

Jag har ju ett färgschema i min kollitott – har antagligen förläst mig på Gertrude Jekyll (engelsk trädgårdsvirtuos)  – och vill inte ha gula blommor.
Gillar inte heller de klarröda gamla tulpaner som envisas med att komma upp varje år. Nyplanterade tulpaner som stämmer i färg vill inte alls blomma på det här viset.