Författare: Katarina

Nu är vi redan mellan hägg och syrén, då när man likt skomakaren ska vara ledig…
Jag tog en bild på en klematis (Maidwell Hall) för några veckor sedan, tre? Nu kan jag sätta ihop den med en blommande bild.

Jag fyllde år för snart sex år sen (jag har fyllt år efter det också ;O) och strax därefter fick jag en present av två vänner.

innehöll fyra krukor med violer (Viola Cornuta) i blå nyanser för 50 kronor.
Det gick ju inte att motstå förstås.

Hittade det här lilla odlingsägget i fönstret hos G.A.D. i Visby. Kanske 2 dm högt.
Det ser ut som en ganska trevlig storlek tycker jag – inte så mycket jobb heller förhoppningsvis.

Hann med en snabb visit i kollitotten innan resan till Vadstena.
Syrenerna har slagit ut. Det doftar skolavslutning och sommarlov…

Har just kommit hem efter att ha varit i Vadstena under helgen med min kör.
Vi gav en fin vårkonsert i en vacker kyrka men det var ett kallt och regnigt Östergötland. Vättern var vresig, grå och ogästvänlig.

Jag gillar klematis mer och mer. Man kan inte få för många säger min vän Lisabet och jag tror att hon har rätt.

Ett mig närstående litet mannagryn på tre ochetthalvt, kommer att bli mycket belåten när han förstår vad det här innebär – nämligen smultron!
En mycket uppskattad marktäckare i den stora rabatten, särskilt i juli.
Och det är ju därför de finns där – "Och smultron det gör jag åt barna för det tycker jag de kan få" sjunger Ida i sin sommarvisa och det är bara att hålla med.
Vi får hoppas att bina hittar hit när värmen kommer tillbaka.

Jag tycker väldigt mycket om lavendel och vill ha kanthäckar både här och där. Men det bli dyrt att köpa, så jag sätter sticklingar. Det går jättebra fast jag kanske inte gör efter konstens alla regler. 

Varje vår har jag penséer i den gamla kopparbaljan på trädäcket. Så när jag klipper lavendeln på våren gör jag små sticklingar som jag klippt lite sneda snitt på och tagit bort bladen längst ner, och petar ner dem i baljan. Det verkar de gilla, de får både vatten och skydd där.