Jag har varit i Västerås i dag och passerade en liten damm med änder. Tog upp kameran för att ta en bild – tänkte skriva om flera kalla fötter eller nåt…
Men när de fick syn på mig, så störtade de allihop upp ur dammen högljutt snattrande.
Vilket an(d)fall! Jag fick skynda mig därifrån innan de började slåss!
Musmatta
En sån här skulle jag nästan vilja ha hemma. Det vore ju nåt för Agnes Katt att ligga och värma tassarna på.
Den är gjord i tovad ull och jag träffade den på Eckerö, där låg flera stycken på golvet. Men jag glömde att fråga vem som gjort dem.
Både lite kul och äcklig på samma gång tycker jag.
Var god tag plats!
I går fick jag följa med min son och hans två små söner till Spårvägsmuséet. Det var verkligen ett mysigt museum, fullt med spårvagnar, bussar och tåg från alla tider. Där fanns ett litet enkelt café också, där en kopp te kostade 10 kronor.
Mycket barnvänligt dessutom, robusta grejer att klättra på, plats att springa och ett litet tåg att åka med ända bort till Hökarängen (längst bort i lokalen) L och jag kunde klättra ner och vara under en buss – jättespännande! Och lille M blev överlycklig över modelltåget som åkte in i en tunnel och var: ”Botta!”
Det var hur roligt som helst, speciellt med de modeller som fanns uppbyggda tyckte jag. Här bilder från spårvägen mellan Skanstull och Enskede! (i miniatyr)
Nya vyer
Jag har varit på utlandsuppdrag! Närmare bestämt på Eckerö på Åland. Där var jättefint, men det var kallt. Det hade ändå varit mysigt att ta en promenad istället för att sitta vid en dataskärm hela dagen…
Men sånt är livet. Några små glimtar av Eckerö fick jag. Inga bilder från Grisslehamn tyvärr, det var mörkt både på utresan och hemresan.
Den stora upplevelsen i vintermörkret var stjärnhimlen, det var alldeles klart och stjärnorna lyste och gnistrade. Så vackert! I stan syns de ju aldrig på det sättet tyvärr.
Ingen bild på natthimlen heller, men väl en bild på utsikten från det trevliga pensionatet där jag övernattade (som en gäst av två). Jag blev mycket väl omhändertagen :O)
Nu kommer ljuset
I fredags såg jag den lilla solfilmen på TV för första gången i år, ni vet den där mysiga med solen som visar hur många fler minuter ljus vi får varje vecka.
I går när jag klev ut från jobbet klockan kvart i fyra var det fortfarande ljust!
Den nya körterminen startade i går kväll och vi började repetera till vårkonserten – härligt!
Nästa vecka är det en lektion i min skrivarkurs igen efter juluppehållet. (Så nu måste jag börja med den texten!)
Granen är borta, hyacinter och amaryllis har ersatts (fast det kommer en knopp till och jag har sparat lökarna) av årets första tulpanbukett på mitt köksbord. Det kommer nog att bli många fler.
Det finns nog lite hopp om livet trots allt!
Andra spår…
Nu är glada julen slut och julegranen kastas ut. Det bär mig emot, det är en vacker gran ehuru lätt förtorkad numera. Lilla b undrar i sin blogg hur barren kan finnas ända till midsommar fast man dammsuger.
Och då kan väl jag bara säga att här finns det årgångsbarr. Med brädgolv så tror jag att man kan lagra barr från de tre senaste jularna i alla fall.
Nåväl. Min fina gran har ju en stor kotte kvar så jag bestämde mig för att ta en bild på den. Då får jag se att det finns ett antal rester från andra kottar, som någon ätit upp!
Nu är min fråga – har det varit ekorrar i min gran? Piff och Puff?
Apropå kalla tassar…
I ett hus vid skogens slut
liten tomte tittar ut
haren skuttar fram så fort
knackar på dess port
Nu tror jag inte att någon jagade den här haren, snarare ville han bara in nånstans stackarn och få på sig tofflorna.
Av tomten syntes inte ett spår…
Kalla tassar
Det är kallt nu och snö… Helst skulle jag stanna inomhus hela dagarna och läsa trädgårdsböcker, drömma om våren invirad i en filt.
Agnes Katt instämmer – hon håller mig sällskap vid datorn och har hittat det hetaste stället att värma tassarna på (när mattes mage inte är möjlig).
Pimpa?
Lustigt det där med alla uttryck på nysvenska. Plötsligt så hör man nya ord och rätt som det är använder man dem själv. Pimpa har jag hört några gånger, nu senast på TV, där skulle man pimpa sina gamla skor. Själv pimpar jag min kökslampa till jul med lummer och i år glasprismor, och antagligen har jag nu pimpat bloggen också. Men jag tycker att det låter utomordentligt fånigt!
DN:s utmärkta språkvårdare Catharina Grünbaum förklarar ordet så här:
”Man kan pimpa sitt badrum med nya inredningsdetaljer, man kan pimpa sin mobil med att lägga in en originell ringsignal till exempel. Man kan pimpa sin vardag med att unna sig något utöver det vanliga.
Att pimpa är att lägga till något extra.
Ordet är ett direktlån från engelskans to pimp – vad annat. Huruvida det har något att göra med substantivet pimp ’hallick’ och det tillhörande verbet pimp, bedriva ’soutenörsverksamhet’, är mer än jag vet, men det verkar inte omedelbart troligt. ”
Men lampan blev fin tycker jag…
Amaryllisfrossa
Varje år letar jag efter en mörkröd amaryllis men det brukar vara svårt att hitta. Tydligen är det fler än jag som har det önskemålet för nu börjar det komma i butikerna.
I år köpte jag en ”Benfica” hos Slottsträdgården Ulriksdal (där har de otroligt många sorter) och den är helt fantastisk.
Åtta klockor har slagit ut på en gång och den blev inte heller så jättehög. Kan väl inte påstå att den blommade på julafton men några dagar efteråt slog den till.
Bilden gör den tyvärr inte riktigt rättvisa, den var ändå maffigare.
Nu är ju frågan – ska man slänga den nu när den blommat, jag brukar inte lyckas få dem att komma igen. Det där med att lägga dem i skåpet under diskbänken, nja…
Hyacinterna tänker jag ju gräva ner i kollitotten i vår, men det kan man väl inte göra med en amaryllis?